JA!

NEW! www adress

2009-01-10T16:21:00.004+01:00

Privilege Walk/Symposium - INVITATION

2008-08-18T17:50:00.006+02:00

The YES! Association and Lilith Performance Studio proudly invites you to Privilege Walk/Symposium - Feminist and intersectional aspects on contemporary art

September 6-7 2008, Lilith Performance Studio, Malmö, Sweden

With the symposium Privilege Walk we want to create space for a deepened discussion about feminist and intersectional aspects on contemporary art, the notion of quality, representation and art production as a politicized situation. The purpose of the symposium is to learn how power is maintained through interacting power structures and examine efficient ways of dismantling those power structures.

We have chosen the title Privilege Walk to indicate that we want to problematize and criticize our own privileges. We wish to discuss, examine and re-articulate concepts such as sisterhood, patriarchy and solidarity. Our aim with the symposium is to point out a future direction.

The symposium is free of charge. The lectures, performance, film screening and film program is open to the public, no registration is needed.

The number of participants in the workshops is limited, therefore we ask you to register beforehand. Send an email to info@foreningenja.org with “Registration: workshop” as subject. Indicate first-, second- and third choice and your name and phone number. If you have registered participation in a workshop and are prevented from coming, please let us know so somebody else can take your place.

Map and directions to Lilith Performance Studio

Café Banjo will be present and sell lunch, coffee and snacks during the entire weekend.

The official language during the symposium will be English, but nobody needs to be an expert on this language to participate, we will help each other with translations as we go along.

We look forward to an interesting weekend with you!

Best wishes
Board of Directors of the YES! Association
Malin Arnell, Åsa Elzén, Johanna Gustavsson and Line S Karlström.
and co-workers for Privilege Walk
Marit Östberg, Camilla Backman and Anna Linder.

www.foreningenja.org
info@foreningenja.org

Privilege Walk is kindly supported by Stadsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt, IASPIS, Malmö Kulturnämnd.

Lilith Performance Studio is kindly supported by Stiftelsen Framtidens kultur, Malmö kulturnämnd, Statens kulturråd, Folkuniversitetet, Kultur Skåne.
Sponsors: Beckers Färgservice, AV SYD AB, Svanströms Repro AB.

Privilege Walk/Symposium - PROGRAM

2008-06-17T16:02:00.013+02:00

Saturday, September 6

10.00 Registration

10.30-11.00 Introduction
The YES! Association
Presentation of the YES! Association and the symposium

11.00-12.30 Lecture
Kuratorisk Aktion
Privileges Deconstructed: Curating Across the ‘North South White Colored Male Female Straight Queer Normal Abnormal Corporate Corporeal Individual State Subject Object’ Divide of Global Capitalism.
The collaborative Kuratorisk Aktion situates curatorial practice in relation to economic, social, and cultural divisions and hierarchies produced and preserved by the current capitalist world order. This is an introduction to their work.

12.30-13.30 Lunch

13.30-15.30 Workshops
Jeuno JE Kim (workshop 1)
How to Construct a Feminist Workshop That Doesn’t Fall Apart in 2 Hours – A performative lecture, a collective reading aloud, and conducting autointerviews.
A performative lecture leading into a collective reading aloud from a selection of Fredrich Nietzsche's aphorisms combined with sections from Hegel's Phenomenology of Spirit, dealing with the master-slave dialectics. The workshop will end with a session of ‘autointerviews’.

Victoria Kawesa (workshop 2)
Feminist transnational dialogues – White privileges and sisterhood.
Using transnational dialogues and understanding as starting points, questions regarding whiteness and sisterhood in relation to feminism are to be discussed. What does white privileges entail? What does feminist sisterhood entail? What are transnational dialogues in a globalised world?

Malin Arnell (workshop 3)
Not Cancelled Due to Rain. Interactions and re-valuation exercises in the context of Möllevångstorget.
The workshop will be about action and interactions, it will deal with our experiences and different forms of understanding. We don’t know yet but something will absolutely happen – but for sure not everything.

16.00-17.30 Lecture
Paula Mulinari
Intersections of inequality, intersections of resistance.
Taking Malmö and the inequalities shaping this special place as a point of departure, Paula Mulinari will discuss the link between intersectionality and resistance.

18.00-19.30 Film screening
Privilege by Yvonne Rainer
Privilege (1990) begins with a documentary style exploration of the taboo subject of menopause and goes on to explore the historical medicalisation and trivialisation of women. The film doesn't take on a pat victim mentality in its exploration but rather widens its focus to consider the many competing forms of discrimination that exist in our society.

19.30
Dinner, bar, DJ and world famous band - Fabulebbs & the Sensational Stage Dyke
Fabulebbs & The Sensational Stage Dyke is an incomparable lesbian experience that gets straight to the point.

Sunday, September 7

10.00-11.00 Performance
Privilege Walk with Johanna Gustavsson
Privilege Walk is a pedagogical tool used to understand the intricacies of privilege e.g. “If you were ever called names because of your race, class, ethnicity, gender, or sexual orientation, take one step back.” “If your parents were professionals: doctors, lawyers, etc. take one step forward.” This collaborative performance aims to mark the privileges of all of us participating in the symposium.

11.00-12.30 Lecture
Angela Dimitrakaki
Gender and Labour in Contemporary Art.
The lecture will discuss the work of contemporary artists in relation to globalisation and gender. Specifically, the argument will consider how the socio-economic processes described as ‘globalisation’ have possibly generated a new interest in labour relations which is evident in art today; transformed contemporary art practice in ways that bring it closer to hegemonic forms of labour as defined in political theory; and, finally, that such changes become greatly visible once attention shifts to the gendered artist, that is – and this is said with some irony – the ‘woman artist’.

12.30-13.30 Lunch

13.30-15.30 Workshops
Mujeres Publicas (workshop 4)
The workshop will focus on political actions from a creative perspective; to work and act to produce an alternative to traditional ways of understanding political demonstrations. The objective is to denounce, make visible and to favour reflections about different forms of oppression against women.

Ellen Nyman (workshop 5)
‘The best intentions’ – A privileged walking tour!
The theme of the workshop is to deconstruct our own power positions and to define the contexts we usually do not prioritized and the reason why. To actively become aware of different ways of acting will be dealt with using our own experiences and practical visualizations.

Athena Farrokhzad (workshop 6)
Collective writing.
What could a text be if it belonged to everyone and nobody? What are the aesthetics and politics of collective writing, and what is it good for? What power relations are there in collaborative textual processes? The workshop introduces possible theoretical tools for
collective writing and puts them to practical use collectively.

16.00-17.30 Lecture
Vanja Hermele
The Thanks, but no Thanks.
A short guide through the most common, but not very rational explanations why equality is out of the question when it comes to Art and Culture.

17.30-19.00
Conclusion, summary and evaluation

Saturday and Sunday
A film program, curated by the YES! Association will be presented continuously on two monitors in the bar. It includes a selection of videos that in different ways relate to the overall theme of the symposium. The program tries to outline what intersectionality can be and how it can be strategically implemented.

God morgon, professorn

2008-05-23T13:05:00.004+02:00

Majoriteten av de sökande till "Fri konst" inför höstterminen på Konsthögskolan i Stockholm var kvinnor. Ändå är nästan 80 procent av de antagna män.

Läs Linda Fagerström artikel God morgon, professorn i Helsingborgs Dagblad.

Testimonies

2008-05-14T11:55:00.017+02:00

The YES! Association currently invites people working in the artfield e.g. artists, curators, art-critics, pedagogues and gallery owners, to contribute to Testimonies - an archive of discriminatory acts within the art field and comprehensive strategies to overthrow them.

We are looking for testimonies on discriminatory acts based on gender, ethnicity, class, sexuality or any other possible reasons for discrimination.

We are also very interested in hearing your thoughts on strategies, as we hope that the book will also contribute to the discussion on methods and ways to sabotage structural oppression.

How did you react in the situation that you experienced? Did you take any action? Did you tell anyone about what had occurred, and if not, what made you keep quiet? Did you get support from elsewhere? Thinking back on the situation now, what do you wish you had done? What would you suggest a fellow artist should do in a similar situation?

The art world's normative and value conserving gate keepers has for way too long trusted mechanisms such as isolation, taboos, hierarchal structures and shame. All to protect their actions from being revealed and for them to remain in power.

We think that now, with several important feminist art exhibitions taking place in the Western world (US and Europe), is the right time to put the oppressors up against the wall and demand real change. We believe that it is now - as always, crucial to continue the work of dismantling power structures by telling and sharing experiences.

We want to archive those stories for the after world and turn them into a historical document - a book. It is of equal importantance to us to initiate and co-create a reference material of the factual discrimination, as well as to gather a catalogue of strategies for resistance.

We look forward to receiving your contributions as soon as possible. If you would like to contribute with your testimony please contact testimonies@foreningenja.org. A book release for our first archive of testimonies is planned to Spring 2009.

We would also be grateful if you forwarded this enquiry to anyone you think might be interested.

WACK! Radio: Art and the Feminist Revolution

2008-02-16T15:31:00.002+01:00

Art Radio WPS1.org presents a collection of special programs featuring historic interviews and discussions with artists whose work ignited or has been influenced by the feminist revolution.

We have collected new interviews with key participants and gathered archive programs that reflect, illuminate, or embody the principles and practices that were pioneered by the feminist art movement.

These programs are presented in association with P.S.1 Contemporary Art Center’s presentation of
WACK! Art and the Feminist Revolution, the first comprehensive, historical exhibition to examine the international foundations and legacy of feminist art, from February 17 through May 12, 2008.

Etableringsbidrag 2008

2008-02-05T21:56:00.000+01:00

Föreningen JA! har med stolthet och glädje
mottagit ”Etableringsbidrag 2008” från ”Delegationen
för fördelning av stadsbidrag för kvinnors organisering
och jämställdhetsprojekt”.

Ungdomsstyrelsen

29 februari–2 mars 2008, Moderna Museet

2008-01-25T06:34:00.000+01:00

The Yes! Association is looking forward to attending:

Feminisms, Historiography and Curatorial Practices - a three day conference scrutinizing the status of the feminist perspectives in curatorial practices and research.

After 40 years feminist art and art theory own a history which can and should be examined. Open lectures and workshops by application

Key note speakers are: Lolita Jablonskien, Amelia Jones, Mary Kelly, Griselda Pollock och Maura Reilly.

We Wish You a Happy New Year!

2007-12-28T00:03:00.000+01:00

The board of the Yes! Association wanna wish every feministic fighting artist all over the world a Happy New Year!

Don't forget "Well-Behaved Women Seldom Make History"

Where Are All the Women? On MoMA’s identity politics.

2007-11-26T00:47:00.000+01:00

Läs Jerry Saltz's artikel publicerad den 18 november 2007 i New York Magazine här

MoMA The Museum of Modern Art

Is MoMA the worst offender?

2007-11-26T00:34:00.000+01:00

New york Magazine tallied how women fare in six other art-world institutions. Läs här

Polismyndigheten i Skåne har meddelat att förundersökning nedlägges

2007-09-17T14:39:00.000+02:00

Föreningen JA!s anmälan av Bengt Boreson och Vikingsbergs Konsthall i Helsingborg för stöld av konstverk och därtill för sexuella trakasserier (ofredande) den 14 april 2007 har lagts ner.

Nu har det dock visat sig att det inte bara är våra anmälan som lagts ner utan även Vikingsberg Konsthalls verksamhet. Kulturnämnden i Helsingborg har nämligen beslutade att förvandla byggnaden till kontor för kulturförvaltningens femton tjänstemän.

(Som en organitiation som verkar för en jämlik scen för samtidskonst i Sverige sörjer vi att Helsingborgs politiker nu gett Dunkers Kulturhus nya riktlinjer där samtidskonstens betydelse och plats inte prioriteras.)

Moderna Museet får bidrag för inköp

2007-09-06T19:46:00.000+02:00

Idag, den 6 september, meddelar Kulturdepartementet att Regeringen stödjer Moderna Museets strävan efter jämställdhet i museets samlingar och har därför beslutat att bevilja Moderna Museet ett engångsbidrag om 5 miljoner kronor för inköp av konst av kvinnliga konstnärer.

Det blev inga 50 miljoner som Lars Nittve och Moderna Museet önskat för att rätta till "den genusmässiga obalansen" i samlingen.

"Det andra önskemuseet" verkar trots detta som ett lovvärt initiativ tack vare de privata donationer som hittills har kommit Moderna Museet tillgodo. Lars Nittve har nu, enligt honom själv, på egen hand gett sig ut på jakt efter de, som de kallas, kvinnliga konstnärer som museet anser vara viktiga i denna omskrivning/tillskrivning av konsthistorien. Allt för en god sak, och föreningen JA! hejar friskt på med en uppmaning att pruta på de gamla gubbarnas alster och betala det dubbla för tanternas!

Lite STATISTIK från Moderna Museets hämtad från deras Årsredovisning 2006.

Museet köpte under året in 57 verk (måleri, skulptur och installation, fotografi, rörlig bild, teckning, konst på papper) av 31 konstnärer. 15 män och 16 kvinnor.
Av dessa 57 verk saknas uppgift om upphovsperson till 11 verk. Alltså finns 46 verk redovisade. 25 verk av män och 21 av kvinnor.

Det finns inga uppgifter om de specifika utgifter för inköp, vad museet har betalt för respektive verk, så det är omöjligt att veta hur den ekonomiska fördelningen ser ut.

Vi hoppas givetvis att Moderna Museet numer är medveten om den ibland omedvetna och ibland onödiga uppvärderingen av stor konst gjord av stora män.

Have a nice summer!

2007-06-18T12:33:00.000+02:00

The board members of The YES! Association wishes you a pleasant and feministic summer!

Lars Nittve in "They call us Art Feminists - a panel debate on gender equality in contemporary art", organized by the YES! Association at Kulturhuset, Stockholm, June 17, 2006.

Art/38/Basel

2007-06-14T16:19:00.000+02:00

Föreningen JA! konstaterar att när det är dags att diskutera “The Future of the Museum in Europe” på Konstmässan i Basel häromdagen. Så sitter Moderna museets direktör Lars Nittve i panelen tillsammans med fem andra viktiga konstmuseumsnubbar. Även panelens samtalsledare var en man. Föreningen JA! kunde tyvärr inte närvara och vet därför inte om frågor gällande representation, jämställdhet eller jämlikhet inom den framtida museala verksamhet togs upp. Vad tror du?

JA! till Museum Anna Nordlander

2007-06-02T17:32:00.000+02:00

Idag klockan 15 presenterade föreningen JA! sin verksamhet och visade videon “Mellan kommunikation och verklighet – några aspekter av jämlikhet” i samband med utställningen "DIALOG - budskap, barrikader och motstånd" på Museum Anna Nordlander i Skellefteå.

Subject: DVD:n

2007-05-05T13:21:00.000+02:00

From: "Lars Sylvan"
To: "JA! nu"
CC: "Ami Kinell" ,"Lars Sylvan"
Subject: DVD:n
Date: Fri, 4 May 2007 13:42:58 +0200

Föreningen JA!

Bästa Malin!
IDAG den 4 maj 2007 låg dvd:n i vår postbox!
Poststämplad den 12 april 2007 och precis som
du/ni sa skickad express. Har begärt in en
förklaring till den sena ankomsten. Återkommer.
Vill ni ha dvd:n? I utställningen görs sedan
vernissagen en referens till hd.se, men som
du/ni vet så har vi inga som helst problem med
att visa den på plats.
Hör av dig/er!
Mvh
Lars

Dagens ETC

2007-04-26T20:45:00.000+02:00

Läs Martin Halldins artikel i dagens ETC här

Mail till Ami Kinell och Lars Sylvan/Vikingsbergs konsthall.

2007-04-25T13:20:00.000+02:00

Angående ert erbjudande att återinstallera vårt verk “Mellen kommunikation och verklighet – några aspekter av jämlikhet” i utställningen Bra konst.

Föreningen JA! kommer inte att under nuvarande omständigheter installera vårt verk hos er på Vikingsbergs konsthall. För att detta ska ske kräver föreningen JA! att ni på Vikingsbergs konsthall ger oss en offentlig ursäkt där ni berättar vad som hänt utan att undanhålla sanningen. Vi ligger inne med två polisanmälningar, en för konststöld och en för sexuella trakasserier. Det är ingen lek, det är inte en del av vårt konstverk. När allt är utrett och ni givit oss en förklaring till detta handlande kanske vi kan börja diskutera en eventuell ominstallering.

Fram till dess får ni hänvisa till Helsingborg Dagblads hemsida http://www.hd.se, där videoverket finns att se.

/Styrelsen för föreningen JA!
den 25 april 2007

Helsigborgs Dagblad den 24 april 2007

2007-04-24T16:26:00.000+02:00

Idag skriver Helsingborgs Dagblads Gunnar Bergdahl följande:

"I en försåtligt enkel form, med en slags omvänd närvarokänsla, kan du uppleva några telefonsamtal, lite kalla siffror och några tappra försök att ta reda på hur Vikingsberg fungerar. Allt för att illustrera de övertydliga genusstrukturer som ännu dominerar svenskt konstliv. "50 procent och lite till" är Föreningen Ja:s paroll. Det är en paroll som svävar fram mellan kommunikationens självklarheter och verklighetens utseende. Här nedan ger Fred Andersson sin bild av vad som hände. Vi hälsar konstdebatten välkommen tillbaka till kultursidan!"

Läs alla artiklarna:
"Censurstorm kring Vikingsberg" av Jenny Petersson (nöje)
"Censur eller konstinstallation?" av Gunnar Bergdahl (kultur)
"Föreningen JA! och ett utställningsnej" av Fred Andersson (kultur)
och
se föreningen JA! video "Mellen kommunikation och verklighet - några aspekter av jämlikhet" här

För kännedom angående föreningen ”JA!” och Vikingsbergs konsthall:

2007-04-23T19:14:00.000+02:00

Den 23/2 2007 skrev jag via epost till den feministiska konstnärsgruppen “Föreningen JA!” och bjöd in den att delta i utställningen “Bra konst” på Vikingsbergs konsthall i Helsingborg. Utställningen har arrangerats med anledning av den debatt om samtida konst som under vintern ägt rum i Helsingborgs Dagblad.
Gruppen beslöt att som bidrag genomföra en undersökning av såväl pressdebatten som konsthallen ur ett feministiskt jämställdhetsperspektiv. Malin Arnell kom att representera gruppen i kontakterna med mig och arrangören. Från den 28/3 och under cirka två veckor därefter försökte Arnell utan framgång få konsthallens chef Lars Sylvan att lämna ut årsredovisningar och utställningshistorik för granskning. Det verk som till slut producerades bär titeln ”Mellan kommunikation och verklighet - några aspekter av jämlikhet” och är en DVD-film där vi i form av rullande text får ta del av brev och ur minnet avskrivna telefonsamtal som tydligt visar Sylvans och andra ansvarigas obefintliga samarbetsvilja. Vi får också viss inblick i konsthallens dunkla finansiella förhållanden.
Måndagen den 16/4 kunde jag i mitt postfack på Lunds universitet hämta det exemplar av DVD:n som Malin Arnell enligt överenskommelse skickat mig. Samtidigt hade hon skickat ett exemplar till Vikingsbergs konsthall. Men vid telefonkontakt med konsthallen torsdagen den 19/4 fick Arnell veta att ingen DVD kommit fram och att verket därför inte kunde visas. Detta var dagen efter pressvisningen. Fredagen den 20/4, dagen före vernissagen, erbjöd sig jag och Malin Arnell var för sig att personligen resa till Helsingborg och överlämna DVD:n. Svaret blev att det saknades teknik för att visa den. Detta trots att utställningen innehåller sju andra elektroniska verk som visas utan problem.
På vernissagen lördagen den 21/3 blev jag vittne till hur de närvarande fem styrelsemedlemmarna i ”Föreningen JA!” (Arnell, Gustafsson, Karlström, Linder och Sandlund) förvägrades varsitt exemplar av utställningskatalogen med hänvisning till det felaktiga antagandet att verket skulle vara Arnells, ej föreningens. Under den följande dispyten vände sig en av konsthallens representanter inför videokamera och ett stort antal vittnen till Arnell med anklagelsen att hon skulle ha spelat in telefonsamtal. Anklagelsen är felaktig men visar att man vid tillfället kände till verkets innehåll, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att man påstod att man inte sett det, och dessutom vägrade se det när konstnärerna tog med det till vernissagen.
Till kategorin rena dumheter hör katalogredaktörens ”erkännande” att han stulit DVD:n, varefter han till Sydsvenskan (22/2-07) säger att erkännandet var ett skämt. I samma intervju ger Lars Sylvan uttryck för den helt orimliga uppfattningen att konstnärernas protest på vernissagedagen var en del av verket.

Bland många egendomligheter i dessa skeenden vill jag särskilt framhålla tre:

1) Om det verkligen var så att verket inte kom fram skulle jag eller gruppen ha kontaktats om detta, vilket ej skedde.

2) Konsthallen vägrar betala teknik för visning av verket, trots att kostnaderna för de övriga sju elektroniska verken har betalats.

3) Konsthallen har inte förstått att jag bjudit in ”Föreningen JA!”, ej Malin Arnell personligen. Detta trots att jag tydligt påpekar detta i en text som konsthallen tryckt i sin egen katalog.

Jag intygar riktigheten i de uppgifter som redan finns på gruppens hemsida (http://foreningenja.blogspot.com). Jag uppmanar övriga deltagande konstnärer och skribenter att meddela konsthallen sin bojkott av utställningen.

Lund, 22/4 2007:

Fred Andersson
Forskare vid avdelningen för konsthistoria och visuella studier, Lunds universitet

Hej!

2007-04-23T19:00:00.000+02:00

På förekommen anledning kommer här en förklaring från vår sida när det gäller anklagelsen om censur av ett konstverk.

Till utställningen Bra Konst har Malin Arnell/Föreningen Ja! bidragit med ett videoverk med namnet "Mellan kommunikation och verklighet - några aspekter av jämlikhet". Videon bygger på telefonsamtal och mail mellan konsthallen och konstnärerna, kring konsthallens verksamhet, utställningsstatistik och historia ur ett feministiskt perspektiv. Konstverket (=dvd) har emellertid aldrig kommit fram till konsthallen. Malin Arnell hävdar att verket skickades från Berlin den 11 april och skriver "betalade för att dvd:n skulle komma snabbt fram". Vi accepterade detta trots att vi från början hade gjort klart för samtliga utställare att vi ville ha in verken senast den 12 april. Detta för att i tid kunna planera hängning, fotografering för katalog samt inhyrning av teknisk utrustning, utöver den utrustning som konsthallen förfogar över, för visning av de många videoverken. Vi bad om bilder till katalogen från dvd:n och fick tre olika bilder, däribland ingår ett mail från Lars Sylvan till Malin Arnell/Föreningen Ja! De tre bilderna finns med i utställningskatalogen.

Dagarna innan vernissagen förekom en dialog mellan Malin Arnell/Föreningen JA! och Vikingsberg i vilken det klart framgår att dvd:n inte har kommit fram. Vi blev, dagen innan, ombedda att i kaoset inför vernissagen åka ner till Lund och Fred Andersson för att hämta Freds kopia av dvd:n, vilket vi av tidsskäl inte kunde åta oss.

I samband med vernissagen anlände Föreningen JA! med dvd:n och teknisk utrustning, riggade upp föreningens konstverk, dukade upp en picknick framför verket. Ingen av oss på Vikingsberg reagerade utan tog tvärtemot detta som en naturlig del av konstverket. Till yttermera visso fanns det plats reserverad för Föreningen JA!:s konstverk i utställningslokalen med information om Föreningen JA:s konstverk.

Föreningen JA:s verk, dvs dvd:n, som enligt Malin Arnell skickades från Berlin den 11 april med extra betalning för snabb leverans, har inte kommit fram till oss på Vikingsberg. När ett kolli försvinner är det normalt att man genom transportören söker efter godset på inlämningsnumret för att spåra detta. Vi har inte fått någon dokumentation på att godset har lämnats in, trots förfrågan om detta.

Någon censur av Malin Arnell/Föreningen JA!:s bidrag till utställningen BRA KONST har inte förekommit från Vikingsbergs sida, däremot kan vi nog ta på oss en del av ansvaret för att kommunikationen mellan konsthallen och MalinArnell/Föreningen JA! blivit onödigt ansträngd. Vi beklagar detta.

Under resans gång har det slagit oss att det aldrig var Malin Arnell/Föreningen Ja!:s avsikt att verket skulle komma fram innan vernissagedagen. Varför avbryta en pågående process bestående av telefonsamtal och mail, som ska vara/bli en del av konstverket, och skicka ett ofärdigt konstverk? Föreningen JA är en feministisk förening och ett konstverk (pressmeddelande 20 april, 2007).

Situationen har blivit något olustig, vi klandrar ingen av debattörerna eller konstnärerna som vill dra sig ur.

Mvh
Vikingsbergs Konsthall
Ami Kinell/Lars Sylvan

Artikel i Sydsvenskan 22 april 2007

2007-04-22T12:49:00.000+02:00

Idag går att läsa i artikeln "Bråk om försvunnet konstverk" av Kinga Sandén i Sydsvenska Dagbladet:

"En medarbetare till Vikingsbergs konsthall har stulit ett konstverk och sexuellt trakasserat en av konstnärerna.
Det hävdar konstföreningen JA!, som polisanmälde mannen på lördageftermiddagen."

Läs hela artikeln här

Obs! föreningen JA! är inte en konstförening utan en separatistisk förening för feministiska konstnärer.

En jävla helg, frågor och svar i kronologisk i ordning:

2007-04-22T12:44:00.001+02:00

1 Tackade föreningen JA! ja till Fred Anderssons inbjudan att delta i utställningen ”Bra konst” på Vikingsbergs konsthall?
JA!

2 Har föreningen JA! skickat sitt verk, en dvd, per express den 12 april till Vikingsbergs konsthall, attention Ami Kinell?
JA!

3a Har föreningen JA! varit tillmötesgående och kontaktat Vikingsbergs Konsthall inför utställningen?
JA!
3b Finns det vittnesmål samt bevis i form av mail för detta?
JA!

4 Erbjöd sig föreningen JA! att personligen överlämna en kopia av den påstått försvunna dvd:n, då Vikingsbergs konsthall framhärdade i att den inte kommit fram?
JA!

5 Då Vikingsbergs konsthall påstod att det inte fanns teknik till föreningen JA!s verk, och dessutom att det inte fanns någon tidsmässig möjlighet att installera verket, erbjöds sig då föreningen JA! att själva installera verket?
JA!

6 Gick Vikingsbergs konsthall föreningen JA! tillmötes och erbjöd sig att betala hyrkostnaderna för den teknik som krävdes för att visa föreningen JA!s verk ”Mellan kommunikation och verklighet - några aspekter av jämlikhet.”?
Nej!

7 Åkte föreningen JA! i en hyrd minibuss med ihoplånad teknik till Vikingsbergs konsthall på vernissaget för att installera sitt verk?
JA!

8 Tvingades föreningen JA! av Vikingsbergs konsthall att uppvisa legitimation då de bad om att få sina exemplar av utställningskatalogen?
JA!

9 Var det bråk som sedan uppstod mellan Vikingsbergs konsthalls personal och föreningen JA!s styrelse planerat, och en del av föreningen JA!s konstverk?
NEJ!

10 Slutade det hela med att föreningen JA! tvingades att polisanmäla Vikingsbergs konsthalls Bengt Boreson för stöld av verket och därtill för sexuella trakasserier?
JA!

11 Har Vikingsbergs konsthall bett föreningen JA! om ursäkt?
NEJ!

12 Uppmanar styrelsen för föreningen JA! övriga utställare inom ramen för utställningen ”Bra konst” att dra tillbaka sina verk och bojkotta utställningen?
JA!

En jävla helg, dokumentation:

2007-04-22T12:37:00.000+02:00

På spaning efter det konstverk som flytt.

2007-04-21T10:14:00.000+02:00

Pressmeddelande 20 april 2007

FÖRENINGEN JA! UTSATTA FÖR CENSUR?
På spaning efter det konstverk som flytt.

"Bra konst" heter en utställning som öppnar lördag den 21 april på Vikingsbergs Konsthall. Bakgrunden till utställningen är en konstkritisk debatt om samtidskonstensom förts i Helsingborgs Dagblad i början av året. 14 kritiker, konstnärer och kuratorer deltog i debatten. Dessa debattörer blev inbjudna (13 tackade ja) av konsthallen att i sin tur invitera tre konstnärer vardera. Kriteriet är att konstverken ska representera god konst. 25 konstnärer har tackat ja till inbjudan däribland föreningen JA! inbjudna av Fred Andersson. Föreningen JA! är en feministisk förening och ett konstverk.

Till utställningen har föreningen JA! gjort ett nytt videoverk "Mellan kommunikation och verklighet - några aspekter av jämlikhet". Videon utgår från mejl och telefonsamtal kring konsthallens verksamhet, utställningsstatistik och historia ur ett feministiskt perspektiv. Genom ett mejl från Vikingsbergs konsthall till Malin Arnell (kontaktperson för föreningen JA!) den 19e april får JA! veta att videoverket aldrig kommit fram och att det nu inte ska visas. Malin Arnell ringer genast tillbaka och erbjuder sig att komma till konsthallen med en ny DVD men får då veta att det inte heller finns någon teknik på plats.

Föreningen JA!:s styrelse kommer nu själva att installera och visa det "försvunna" videoverket på plats endast under vernissagen den 21 april kl. 14-17.

Utställningen pågår 21 april till 19 maj, 2007.

Vikingsbergs Konsthall
ÖPPET:
Ons – fre kl 13 – 16
Lördag kl 11 - 14
Besöksadress: Vikingsbergsbergsparken, Helsingborg
Box 12302, 252 80 HELSINGBORG
042- 141 900, www.vikingsberg.com

Hej Föreningen Ja!

2007-04-21T10:06:00.000+02:00

Från: Ami Kinell
Datum: Sat, 21 Apr 2007 09:22:12 +0200
Till:
Ämne: Vikingsberg

Hej Föreningen Ja!

I Helsingborgs Dagblads recension stod det idag att utställningen på Vikingsberg var lite blek, så det kan ju bli kul att ni kommer och sätter lite sprätt på det hel. Även om det är ganska förutsägbart.............

Ami Kinell

JA! hos Malmö Fria Kvinnouniversitet

2007-03-18T14:33:00.000+01:00

20 april kommer styrelsen för föreningen JA! att träffas i Malmö.
På kvällen kan du möta dem på Malmö Fria Kvinnouniversitet, Spånehusvägen 57, Malmö.
- Välkomna!

Internationella kvinnodagen den 8 mars

2007-03-08T12:34:00.000+01:00

Föreningen JA!s styrelse deltar idag i firandet av Internationella kvinnodagen och gratulerar våra medkonstnärer och alla himmelsbärare.

Könskvotering ger mer välutbildade styrelseledamöter

2007-03-08T12:05:00.000+01:00

Idag går det att läsa i Dagens Nyheter; "Sedan könskvoteringen blev ett faktum strömmar kvinnorna till Norges styrelserum. På ett år har de jämställda styrelserna fördubblats. Kvinnorna är mer välutbildade än sina manliga kolleger."

Föreningen JA! undrar om inte detta kan ge en vink till sveriges alla konstinstitutioner om att kvotering är den rätta metoden för en kvalitetshöjning i deras utställningsverksamhet och vid inköp till museernas samlingar.

Läs hela artikeln här

Vi vill här också påminna att kvotering redan sker vid varje ny anställning/tillsättning. Män (och daddy's girls) anställs och befodras inte främst pga deras kompetens utan för deras funktion i den homosociala överenskommelsen. Alltså pga deras kön, eller rättare sagt deras högfunktionella maskulinitet (eller femininitet).

Bild från Göteborg

2007-02-07T17:31:00.000+01:00

Styrelsen på plats på Göteborgs Konstmuseum lördagen den 4:e februari 2007. Från Vänster: Johanna Gustafsson, Fia-Stina Sandlund, Line Skywalker Karlström och Malin Arnell (i styrelsen ingår även Anna Linder som tyvärr inte kunde närvara vid vernissaget). Foto. Lisa Nyberg

GÖTEBORGS-POSTEN Debatt

2007-02-03T10:04:00.000+01:00

Ja till jämlik kultur - nej till patriarkatets konstsyn

Det behövs en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet. Vi uppmanar därför Göteborgs konstmuseum att skriva under ett jämlikhetsavtal, skriver styrelsen för föreningen Ja.

Läs hela artikeln här

Etableringsbidrag 2007

2007-02-01T10:27:00.000+01:00

Föreningen JA! har idag med stolthet och glädje
mottagit ”Etableringsbidrag 2007” från ”Delegationen
för fördelning av stadsbidrag för kvinnors organisering
och jämställdhetsprojekt”.

Läs mer om "Delegationen
för fördelning av stadsbidrag för kvinnors organisering
och jämställdhetsprojekt" här

Föreningen JA! till Göteborg

2007-01-22T11:00:00.000+01:00

Den 3 februari kl 15 öppnar utställningen "Konstfeminism" för sista gången, på Göteborgs konstmuseum. Vi ses där!

GOTT NYTT ÅR! önskar Föreningen JA!

2007-01-02T12:06:00.000+01:00

Föreningen JA! om konstens gränser

2006-11-28T02:26:00.000+01:00

Föreningen JA! deltar i debattserien Konstens gränser
i radioprogrammet OBS i P1.
Lyssna på torsdag 30 nov. kl 13.45, repris kl 20.45.

Här kan du lyssna på inslaget efter sändning.

Månadens Medkonstnär, November / Astrid Göransson

2006-11-01T17:38:00.000+01:00

Föreningen JA! presenterar härmed stolt november månads Medkonstnär Astrid Göransson.

”nästan som en i familjen”

Som månadens medkonstnär presenterar jag här delar
ur mitt pågående arbete speciellt och exklusivt för
föreningen JA!. Jag välkomnar kommentarer.

-Jag har här ca 30 stycken brev från Anna-Helén till sin storasyster Clary i Rickarum. Anna-Helén var småbrukardotter från Bjärehalvön och hon fick som 19-åring åka med en av sommargästfamiljerna, operasångare Stiebel, till Stockholm.
Hon skulle arbeta med ”hushållsnära tjänster” och få vara som en i familjen. Det var för mer än 70 år sen och Anna-Helén är min mor och jag står här på grusvägen och kastar blad efter blad, medan kameran tittar på och solen går upp. Jag kastar orden från min/hennes berättelse precis som Bob Dylan i sin film till ”subterranean homesick blues”.

Här kan du lyssna på delar av breven som My Larsdotter har läst in.

Denna ljudfilm är en del av ett större animationsarbete som jag arbetat med under senaste året. Filmen ska visas på Kabusa Konsthall 21/4 - 20/5 2007.
Gif animationen här om att k-n-y-t-a, är skisser till animationen.
Du kan titta på min hemsida där presenterar jag arbetet med animationen här

Maglaby den 30.10.06
Hälsningar från Astrid Göransson

Månadens Medkonstnär

2006-10-11T23:26:00.001+02:00

Föreningen JA! introducerar härmed stolt vår månatligen återkommande programpunkt Månadens Medkonstnär. Varje månad kommer vi här på bloggen erbjuda plats för en av våra medkonstnärer.

-----------------------------------------------------------
November 2006 Astrid Göransson

Agusti 2006 Annika von Hauswolff

Mars 2006 Lisa Nyberg
-----------------------------------------------------------

Hjärnstorm i JA! och JA! i Hjärnstorm

2006-10-10T20:14:00.000+02:00

I senaste numret av Hjärnstorm, #88-89 "Utanför/
Innanför – Konst & strategier, del II", hyllar och dissar
Dan Jönsson Föreningen JA!s verk Presskonferens/
Performance i artikeln "Kritik och konservatism -
Samtidskonstens alternativa teater".

Kolla var du kan köpa tidningen här

Läs intervju med Föreningen JA! på bloggen Konst som yrke

2006-10-10T19:34:00.000+02:00

Erik Krikortz: Varför är kulturen så dålig på jämställdhet? Är inte konstnärer och kulturarbetare moderna och progressiva människor?

Föreningen JA!: För det första, konsten kan inte skiljas från resten av samhället, det är inga vattentäta skott däremellan. Det är inte möjligt att praktisera en konst utan patriarkat och kapitalism i ett patriarkalt och kapitalistiskt samhälle.

Visst finns det kritiska och till och med radikala röster inom kulturen, och inom konsten har det konstruerats en modell där kritiska diskussioner kan föras, men bara som institutionell kritik, alltså utan att kopplas till verkliga handlingar och förändringar. Makthavare, både i och utanför konstområdet, tjänar på att det läget består så de kan behålla sina positioner. Konsten är till sin konstruktion borgerlig, på så vis att frågan om ifall konsten är tillgänglig och möjlig är beror på klassbakgrund.

Detta är några av orsakerna till att konstområdet fortfarande är ojämlikt.

(...)

EK: Vilka möjligheter finns det, utöver ett jämställdhetsavtal, att göra den svenska konstscenen mer jämställd /jämlik med avseende på kön, klass och etnicitet?

FJA!: Lagstiftad kvotering istället för en informell och därtill ett systemförändrande jämställdhetsarbete vilket innebär att bearbeta och förändra det normsystem som är utgångspunkten för den rådande merit- och kvalitetsvärderingen.

Läs hela intervjun, gjord av Erik Krikortz, här

Remissvar från Föreningen JA! till Utbildnings- och kulturdepartementet.

2006-10-10T19:19:00.000+02:00

Föreningen JA! har den 5 oktober 2006 ämnat in sitt remissvar gällande betänkandet SOU 2006:42 ”Plats på scen” till Utbildnings- och kulturdepartementet.
Läs sammanfattning nedan:

Sammanfattning
Föreningen JA! ställer sig helt bakom nödvändigheten av ett könsmaktsperspektiv i kulturpolitiken, och stödjer betänkandets intersektionella ansatts. Vi är eniga med kommittén om att kulturpolitiken måste genomsyras av ett kritiskt förhållningssätt till kulturarvet och till det historiska kvalitetsbegreppet.

Föreningen JA! ser liksom kommittén att den politiska styrningen gentemot de statliga institutionerna inte ska gälla vilka effekter konsten bör ha på publik och samhället, utan att styrningen enbart ska gälla organisation, repertoar och publikarbete, utifrån ”att män och kvinnor kan vara delaktiga på lika villkor”.

Föreningen JA! stödjet helt en intensifiering av arbetet med att jämställdhetsintegrering inom såväl scenkonstområdet som hela det kulturpolitiska fältet och ser nödvändighet en av att tillföra extra ekonomiska medel.

Föreningen JA! ser liksom kommittén nödvändighet av ett integrerat jämställdhetsperspektiv även inom andra sektorer såsom arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken för att de uppsatta jämställdhetsmålen inom scenkonstområdet ska kunna uppfyllas.

Föreningen JA! ser nödvändigheten av att en motsvarande utredning görs inom bildkonstens område.

Läs mer om Plats På Scen här

Månadens Medkonstnär, Augusti / Annika von Hauswolff

2006-08-03T14:34:00.000+02:00

Som augusti månads medkonstnär är det med stor
glädje Föreningen JA! lämnar över ordet till
medkonstnären Annika von Hauswolff, som här
presenterar sin utställning på Baltic Art center i
Visby 2005/2006.

Mitt arbete de senaste 15 åren har kretsat kring
iscensatt fotografi och jag har mer och mer kommit
att intressera mig för rumslighet, både i mina
bilder och i omgivningen runt omkring dem. Detta
i en kombination med ett starkt intresse för
existentiella och psykoanalytiska problem.

När Baltic Art Center i Visby 2004 bjöd in mig att
göra ett nytt projekt inom ramen för deras
production-in-residence-program tog jag ett länge
önskat steg att göra en tredimensionell gestaltning
utan fotografiska inslag annat än helt konceptuellt.
Min grundidé handlade om att på ett abstrakt-konkret
plan tala om vissa egenskaper som man kan finna i
mitt fotografi: ett döljande, ett speglande, ett
konstruerande. Jag ville bygga ett skevt rum i rummet
för att tala om detta.

Då min konstruktion tog form i lokalen såg jag
plötsligt ett ansikte träda fram i utställningslokalen,
kanske min mammas ansikte, kanske mitt eget?
En häpnadsväckande upplevelse för mig som i
princip alltid låter figurerna i mina bilder vända
bort sina ansikten. När mitt bygge var färdigt tyckte
jag att det handlade mer om ett tillstånd, kanske ett
psykiskt läge där de bärande väggarna ändrar
karaktär beroende på vilken position man intar i
rummet. Det var mycket tillfredsställande att
konstatera att skulpturen bev totalt oöverskådlig,
orepresenterbar, oövervinnerlig. Någon kallade den
ett monster.

Inuti bygget lämnade jag kvar några rester av
processen, man kunde se dem om man kikar in
genom byggplasten. Det konkreta arbetet på BAltic
Art Center i Visby föregicks av cirka ett års
skissande, bl.a. tillsammans med en arkitekt.
Verket visades för publik i cirka tre månader.
I slutet av januari 2006 revs konstruktionen och
finns nu bara kvar som dokumentation i bild.

Verket är tills vidare utan titel men möjliga
alternativ är:
”En kropp med sina organ på utsidan”,
”Konstruktionen av ett sammanbrott” eller
”Om ett ansikte och dess konsekvenser”.

Om JA! i DN 21 juli

2006-07-21T22:09:00.000+02:00

JA! skrivs in i historien igen och igen.
I dagens DN intervjuas konstvetaren Barbro Werkmäster om utställningen Konstfeminism.

Barbro Werkmäster är inte alltför imponerad av JA!:s argumentering.

"- Deras undersökning höll inte måttet och att dessutom göra en presskonferens till en performance är att gömma sig bakom konsten. Jag kan inte diskutera med ett konstverk, om jag gör det så blir jag en del av konstverket och det vill jag inte. Däremot är det bra att konstnärerna bildar en förening för att själva ta tag i obalansen mellan könen, vilket har gjorts förut men behöver göras på nytt och på nytt."

Jag undrar;
- Varför denna ovilja att tala med konsten?
- Skulle B.W använda samma argument gentemot t.ex
Yoko Onos Cut Piece?
- Gentemot alla typer av interventioner i konsten?
- Mot alla former av relationell estetik?
- Är det ett vattentätt skott emellan konsten och politiken?

Och varför är det BRA att vi tar tag i obalansen mellan
könen, men FEL att vi gör det just här?

Läs hela artikeln här

Pressmeddelande 8 juni 2006

2006-06-22T22:00:00.000+02:00

Dom kallar oss Konstfeminister
- en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten.

Vem vågar ställa krav för jämställdhet inom samtidskonsten när alla vet hur det går för en radikal feminist! Och varför känns det som om kvinnorna blivit tillfälliga alibin för konstens dåliga samvete? Ska kvinnliga konstnärer känna tacksamhet nu för att de får ta plats tillsammans på Liljevalchs konsthall? Vi kräver att ni som har makten erkänner verkligheten som den ser ut och vi önskar att ni gör någonting åt situationen. Debatten behövs NU och därför bjuder Föreningen JA! in er alla till ”Dom kallar oss Konstfeminister! - en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten.”

Datum: kl. 13.00 - 15.00, lördag den 17 juni 2006
Plats: StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm
Fri entré. Vid regn flyttar vi till Hörsalen, vån 3

Föreningen JA! vill på StockholmsTerrassen erbjuda en paneldebatt med fokus på konkreta åtgärder för en ökad jämställdhet och jämlikhet inom dagens samtidskonst-område. Vi har bjudit in en kunnig och entusiastisk panel som kommer att föra ett samtal utifrån följande frågeställningar.

- Hur skulle en jämställd/jämlik samtidskonstscen se ut?
- Vad finns det för hinder i vägen för att uppnå en sådan?
- Vad finns det för möjligheter att skapa en jämställd/jämlik samtidskonstscen?
- Hur står begreppet kvalitet i relation till strukturell jämlikhet?
- Hur använder du din yrkesposition för att bidra till förändring?

Moderator:
Tiina Rosenberg – Professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.

Paneldeltagare:
Johanna Gustafsson – Konstnär och representant för Föreningen JA!
Vanja Hermele – Genusvetare och journalist.
Ann Follin – Generaldirektör Riksutställningar, talesperson för utställningen Konstfeminism.
Maria Lind – Direktör IASPIS
Lars Nittve – Överintendent Moderna museet.
Gudrun Schyman – Talesperson för Feministiskt initiativ.
Paula Urbano – Konststudent på Konstfack.

Vi i Föreningen JA! vill gärna ta del av dina funderingar kring dagens samtidskonst, så kom och delta i debatten, ställ frågor eller ge oss svaren?

Föreningen JA! är en förening vars mål är att störta konstpatriarkatet genom en strukturell omfördelning av tid, plats och pengar. Föreningen bildades i samband med öppningen av utställningen "Konstfeminism" på Dunkers kulturhus i Helsingborg i oktober 2005. Styrelsen för föreningen höll där en Presskonference/Performance i vilken vi lade fram statistik och erbjöd institutionerna att ingå ett JämlikhetsAvtal.

Paneldebatten genomförs med stöd av Stockholms läns bildningsförbund

LÄS OM JA! 2

2006-06-19T22:09:00.000+02:00

"Säg ja till jämställdhet!
Konstvärlden måste tänka nytt. Heta vindar och kyliga
budskap drog in över
Kulturhusets Stockholmsterrass i lördags, när den
konstfeministiska Föreningen JA! bjöd till
paneldebatt om jämställdheten i samtidskonsten."

Jessica Kempe i DN 19 juni 2006.

Läs hela artikeln

Presskonferens/Performance i engelsk översättning

2006-06-18T16:58:00.000+02:00

We proudly present The YES! Association, the english
version of the speach from the Performance/
Pressconferance held at Dunkers Culturehouse
15 October 2005, and the Equality
Agreement is now published here on the blog.

Read it here

LÄS om JA! 1

2006-06-18T16:10:00.000+02:00

Malin Arnell, styrelsemedlem i Föreningen JA!, blir intervjuad i DN På Stan om b.la
Föreningen JA!, Konstfeminism och Paneldebatten/Performancet "Dom Kallar Oss Konstfeminister - en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten";

"Jag tror aldrig att en kurator eller institution hade kommit på tanken att ställa ut 120
framstående manliga konstnärer. (...) Jag tycker att Konstfeminism är en viktig utställning,
men det räcker inte. Jag kan vara rädd att institutionerna kommer att tycka att de har
gjort sitt nu."

"Konstkamp i högklackat", artikel av Sanna Björling, DN På Stan 15 juni 2006

"Panel Debate/Performance"

2006-06-09T21:26:00.000+02:00

Scroll down for english version.

"Dom kallar oss Konstfeminister - en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten"

StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm 17 juni 2006 kl. 13.00

Inledningstal:
Hej och varmt välkomna till Kulturhuset och StockholmsTerrassen och till paneldebatten – ”Dom kallar oss Konstfeminister - en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten”!

Mitt namn är Line S Karlström, jag är konstnär och en del av föreningen JA! som arrangerar paneldebatten. Jag är här idag tillsammans med mina kollegor och styrelsemedlemmar av Föreningen JA!, Malin Arnell – konstnär, Fia-Stina Sandlund – konstnär, Anna Linder – producent och Johanna Gustafsson – konstnär. Johanna Gustafsson kommer även att representera föreningen i panelen.
Innan vi börjar, vill vi först presentera bakgrunden till det här arrangemanget: Vi kommer kortfattat att berätta om föreningen JA!s historik, dess målsättning och avslutar sedan med närmare information om paneldebatten, själva är orsaken till att vi är här idag.

Låt oss bara påpeka, innan vi börjar, att vi i denna inledning kommer att ta oss friheten att bland annat citera telefonsamtal och e-post. Vi vill använda och hänvisa till dessa källor eftersom vi anser att viktiga saker sägs och avhandlas här. Vi väljer alltså att lyfta upp saker och ting i ljuset även om det kan leda till att vi trampar på en och annan tå.

Föreningen JA! bildades som officiell förening under hösten 2005 i samband med öppningen av utställningen ”Konstfeminism - strategier och effekter i Sverige från 1970 talet till idag” på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Utställningen är ett samarbete mellan Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar och konstvetaren Barbro Werkmäster och har sitt fokus på, som titeln antyder, feministiskt konst eller konst som har påverkats av, eller haft "effekt" på den feministiska debatten, från 70-talet fram till idag.
Utställningen är vandrande och öppnade för andra gången, på Liljevalchs konsthall här i Stockholm, igår.

Vi blev sammanförda till ett samtal som skulle, och har, publicerats i katalogen som tillhör utställningen, och det var efter det mötet som vi fortsatte att diskutera vad utställningen innebär. Vi upptäckte nämligen att vi alla såg fram emot utställningen, med både glädje – och tveksamhet.

Inledningsvis var vi rädda för att det fanns en dold agenda – att Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus behövde putsa upp sitt dåliga rykte i fråga om könsrepresentation i utställningsverksamhet och vid inköp. De är nämligen bland de sämsta konstinstitutionerna i Sverige på att bedriva en jämställd verksamhet. Hade de nu funnit det ultimata sättet att, enkelt och smidigt, ställa detta till rätta? De skulle under åren 2005-2007 inte bara få cred genom att göra en utställning med temat feminism utan viktigast av allt – förbättra statistiken vad gäller könsrepresentation med några hundra procent.

Vi såg upplägget, att klämma ihop ca 120 av Sveriges mest tongivande konstnärer, och kategorisera in de i olika kapitel som förminskande. Verk som haft en politisk sprängkraft riskerade att bli annekterade varumärken. Att de deltagande konstnärerna knappt får något betalt var inte heller ett gott tecken. Samtida konstnärer, av vilka många arbetar processinriktat och performativt, visas på utställningen, med ett undantag, endast genom dokumentation – det finns alltså ingen budget för en samtida feministisk konstnärlig praktik.
Vi upplevde att Konstfeminism tenderar att bli en antropologisk utställning som snarare avpolitiserar ämnet än något annat. En utställning som pekar bakåt.

Vi som står här uppe delade en önskan om att vara de som pekar framåt och vi ville att samtidens feministiska diskussion skulle finnas med i utställningssalarna. I ljuset av alla våra föregångare genom tiderna, och med stöd av många briljanta feministiska aktörer i den samtida konsten, varav många deltar i utställningen, bestämde vi oss för att tiden var mogen. Vi tyckte att det var dags för Sveriges statliga konstinstitutioner att äntligen göra slag i saken och fixa det där med en verkligt jämställd och jämlik verksamhet en gång för alla. Var institutionerna bakom utställningen Konstfeminism, och andra konstinstitutioner som i teorin säger sig vara sugna på feminism och jämlikhet, beredda att praktisera? Var de redo för en juridisk överenskommelse?

Vid öppningen på Dunkers Kulturhus gjorde föreningen JA! sitt första offentliga framträdande genom en Presskonferens/Performance. Vi hade tagit fram statistik kring de deltagande institutionerna, samtalat med kulturnämnden om jämställdhets och mångfalds planer och även haft kontakt med Jämo. Vid en genomgång av det dokument som styr jämlikhet inom de här institutionerna förstod vi snabbt varför det inte händer så mycket på jämlikhetsfronten. Samtliga jämställdhets och mångfalds planer fungerar nämligen som rekommendationer, och har därför ingen verklig betydelse och därmed heller ingen reell funktion. Därför sammanställde vi, i samarbete med en juridik forskare, ett lagligt bindande kontrakt som innebär löfte om inkvoterad jämlikhet på institutionerna;JA! – JämlikhetsAvtal.

Avtalet går ut på att säkerställa jämlikhet vad gäller inköp, utställningar och anställningar. Vid eventuella avvikelser från 50/50 status när det gäller könsrepresentation utgår böter tillfallande föreningen JA!s verksamhet. Pengar som föreningen JA! i förlängningen delar ut till konstnärer som på något sätt blivit diskriminerade på grund av kön, etnicitet, klasstillhörighet eller sexuell läggning.

Vid Presskonferens/Performance erbjöds institutionerna att ingå avtalet men – samtliga avböjde. De gav dock ett löfte om att ta kontakt med föreningen JA! för vidare diskussion redan dagarna efter. Detta skedde dessvärre inte förrän föreningen JA! offentliggjorde tystnaden på sin hemsida. Då kom respons från institutionerna.

Riksutställningar var först ut och generaldirektör Ann Follin lät per e-post meddela att de inte ämnade skriva under avtalet. Anledningen var att de redan ansåg sig arbeta aktivt med jämlikhet, och att de delade samma vision som föreningen JA! men att de hade sitt eget sätt att uppnå målen på. Och mycket riktigt så är Riksutställningar den institution som har det bäst ställt vad gäller dessa frågor. Det här hedrar dem, men frågan kvarstår, när ska jämlikhetskraven på statliga institutioner bli bindande och inte som nu – rådgivande? Varför inte ta detta tillfälle i akt och skriva under ett kontrakt, om det som står i kontraktet är vad alla eftersträvar?

Kritiken som riktades till föreningen JA! från institutionerna var att vi inte gett institutionerna tillräckligt stort utrymme under vår performance/presskonferens (vi lät dem endast ställa JA och Nej frågor, detta under de fem sista minuterna av framträdandet) och att vi fick institutionerna att framstå som löjeväckande. Man efterlyste därför en mer saklig dialog från föreningens JA! sida.

Dunkers Kulturhus vågade inte maila föreningen JA! med risk för att materialet skulle publiceras, 1:e konstintendent Magnus Jensner meddelade per telefon att de trodde att allt de skrev skulle vändas emot dem, men att de trots det övervägde att skriva under kontraktet – ett besked utlovades inom en vecka. Löftet infriades dock inte och föreningen JA! fick istället genom ett radioprogram veta att Dunkers Kulturhus inte kommer skriva under avtalet. En tid efter radioprogrammet kom ett brev undertecknat samme Magnus Jensner och Nils Righolt, Kulturhuschef, Dunkers Kulturhus, där de anklagar föreningen JA! för att använda ”patriarkala styrtekniker”. I brevet förklarar de att de inte ämnar skriva under avtalet p.g.a., citat: "I kommunens jämställdhetspolicy finns bägge frågorna upptagna. Dunkers Kulturhus arbetar efter dessa riktlinjer och eftersträvar förbättringar inom de områden där de inte efterlevs. Kulturhusets samlade utbudsverksamhet styrs i avtal med kommunens Kulturnämnd. Vi kan inte sluta avtal med enskilda föreningar, i det här fallet dessutom behäftat med eventuell sanktion i form av straffavgift."
Dessa ständigt återkommande formuleringar blir riktigt intressanta i ljuset av Lars Nittves "bekännelse" i Dagens Nyheter den 18 april. Där erkänner han att han år efter år yttrat just dessa argument, men aldrig menat något. Nu vill han ha 50 miljoner av staten för att rätta till/belöna sitt beteende. En snart vedertagen taktik bland svenska konstinstitutioner?

Sist att höra av sig var Liljevalchs konsthall. Slutligen kom det ett brev signerat konsthallschef Bo Nilsson och 1:e konstintendent Niclas Östlind. De meddelade att de inte skriver under avtalet, eftersom de är en kommunal institution som arbetar utifrån kulturnämndens riktlinjer. Niclas Östlind och Bo Nilsson är kritiska emot föreningen JA!. De har upplevt att Föreningen JA! inte bjudit in till dialog. De menar att vi medvetet valt en form för vår kritik, som gjort det omöjligt för dem att försvara sig.

Föreningen JA! har gjort upprepade försök till kontakt.
Föreningen JA! har en offentlig blogg på internet där vem som helst kan gå in och kommentera och diskutera.
Föreningen JA! har presenterat kritik och statistik på bakgrund av de förutsättningar som getts oss av institutionerna själva.
Föreningen JA! har bidragit med ett helt nytt, aktuellt feministiskt verk till utställningen Konstfeminism – en utställning med ett tema som i sig självt inbegriper kritik. Uppenbarligen, förväntas denna kritik föras inom vissa, av institutionerna, reglerade ramar.

Inför den andra öppningen av utställningen, som ägde rum igår, på Liljevalchs konsthall ville föreningen JA! vara tillmötesgående och visa att vi tagit till oss kuratorsgruppens kritik angående deras upplevelse av att föreningen JA! inte låtit kuratorerna/institutionerna komma till tals under Presskonferens/Performance. Vi erbjöd därför kuratorerna för respektive institution varsin plats i en Paneldebatt/Performance där de skulle ha möjlighet att beskriva sitt förhållande till begreppet feminism, berätta om sina respektive intentioner med utställningen samt kunna räta ut ett och annat kring föreningen JA!s handlande. Institutionerna avböjde, först med invändningen att det inte fanns ekonomi till genomförandet, (föreningen JA! hade bifogat en budget som täckte reskostnaderna för de deltagande, alltså kuratorsgruppen). När föreningen JA! erbjöd sig att genomföra debatten – gratis, kom trots det ett gemensamt Nej! med förklaringen att kuratorerna inte ville uttala sig individuellt, och hänvisade att styrkan med utställningen var att den planerats och genomförts av ett kollektiv. De meddelade dessutom att de själva planerade ett samtal i egen regi, i Göteborg då utställningen avslutas 2007, och att de föredrar att tala då.

Föreningen JA! är vad man med konsttermer brukar kalla för en intervention. Denna intervention startade i och med Konstfeminism. Vi vill verkligen understryka att vi inte riktar någon som helst kritik mot enskilda medverkande konstnärskap och att vi främst har använt oss av utställningen som en symbol, för en större struktur. När vårt panelförslag avslogs av kuratorerna beslutade vi istället, att flytta ut interventionen ut ur utställningen, till Kulturhuset, som var intresserade, för att fortsätta diskutera det ämne som är kärnan i vårt arbete. Och det är det samtalet vi kommer att ta del av snart.

Vi har framförallt bjudit in personer som på ett eller annat sätt kommit med förslag till förändring på jämlikhetsområdet, som exempelvis Lars Nittve som nämndes tidigare. Vi har också bjudit in politiker eftersom det är de som i yttersta ledet fattar beslut om hur kulturpengarna ska användas, därav Leif Pagrotsky, kulturminister och Gudrun Schyman, en av talespersonerna för Feministiskt Initiativ. Leif kunde dessvärre inte komma, trots att han haft sex veckor på sig att planera in debatten. Hans sekreterare Gunnel Gennebeck förklarade för föreningens Fia-Stina Sandlund att "Så är det här i livet". Den som lyckas hacka sig in på regeringens hemsida kan istället läsa om hur Leif inviger utställningar sponsrade av absolut vodka och möter Jamie Oliver, den nakna kocken.

Vi ville ha en yngre generation representerad med en röst om vad som sker i utbildningen, Paula Urbano. Vi ville också ha en person som representerade ett närliggande område, scenkonstområdet, där det har hänt mycket på senare tid, vilket vi ska återkomma till senare. Vi bjöd därför in Vanja Hermele som skrivit en uppsats om kvalitetsbegreppet som hinder i vägen för jämställdhet inom teaterområdet. Vi beslöt oss också för att bjuda en chef för en konstinstitution inriktad på internationella utbyten och ateljéstipendier, Maria Lind från IASPIS.

Kuratorsgruppen för Konstfeminism hade ju redan avböjt vår tidigare förfrågan, men vi erbjöd dem trots det en plats i den här panelen. Det såg länge ut som att ingen representant för Konstfeminism skulle komma hit idag. Men, för ca två veckor sedan ringde plötsligt både Magnus Jensner från Dunkers Kulturhus och Anna Livion från Riksutställningar och ville skicka sina – chefer. Nu ville de ha två platser i panelen så det blev nästan huggsexa. Idag sitter här riksutställningars generaldirektör Ann Follin som representant för utställningen Konstfeminism.

Här är vi då, redo för paneldebatten ”Dom kallar oss Konstfeminister”! Målsättningen är att tillsammans formulera fram konkreta åtgärder som ska skapa en jämställd samtidskonstscen. Fokus ligger alltså på framtiden! Panelen diskuterar i ca en timme, sen öppnar vi upp för frågestund i ca 30 minuter. Och eftersom vi vill att även ni i publiken ska få möjlighet att formulera er så ska alla frågor enbart kunna besvaras med JA eller Nej. Varmt välkomna allihop! Vi ska nu lämna plats för panelen och dagens moderator – Tiina Rosenberg! Johanna Gustafsson representerar föreningen JA! i panelen och samtliga styrelsemedlemmar kommer att finnas kvar här efteråt för er som vill fråga, diskutera eller blir medkonstnärer.
Mycket nöje!

Härmed lämnar vi över scenen och ordet till Tiina Rosenberg med panel!

Eftertal:
Först av allt vill vi i JA! tacka den engagerade publiken, tack!
Vi vill tacka alla de deltagande i panelen för strålande instatser, Gudrun, Vanja, Lars, Maria, Paula, Ann och moderator Tiina Rosenberg. Och såhär i värmen tyckte vi att det passade bra att tacka panelen med en ansats till en könad fruktsallad.
(Föreningen JA! delar här ut varsin banan och varsin melon till paneln, Tiina får två meloner. Jubel utbryter.)

Tusen tack till vår femte styrelsemedlem – Anna Linder för allt arbete och för att du har spelat så fin musik för oss idag! Vi vill också passa på att tacka Lisa Nyberg, som har dokumenterat idag och för att du har gjort en så flott affisch till oss!

Slutligen ett stort tack till alla er feminister som stöttar och ÄR Föreningen JA!

Läs pressmeddelandet för "Dom kallar oss Konstfeminister" här

-------------
English version

”They call us Art Feminists – a panel debate about the equality in contemporary art!”
StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm 17 June 2006 1pm

Opening speech:
Hello and a warm welcome to Kulturhuset and StockholmsTerrassen and to the panel debate ”They call us Art Feminists – a panel debate about the equal opportunities in contemporary art!”

My name is Line S Karlström, I am an artist and part of the YES! Association, who has arranged the panel debate. I am here today together with my colleagues and board members of the YES! Association, Malin Arnell – artist, Fia-Stina Sandlund – artist, Anna Linder – film maker and producer and Johanna Gustavsson – artist. Johanna Gustafsson will also represent the association in the panel.

Before we start, we would like to present the background to this arrangement: we will concisely tell you about the history and objectives of the YES! Association, and conclude with some further information about the panel debate, the actual reason to why we are here today.

Before we begin, let us just point out that we will take the liberty to, among other things, quote telephone conversations and emails in this introduction. We want to use and refer to these sources as we believe that important things are said and dealt with here. Thus we chose to shed light on a variety of things even though it might lead to us stepping on somebody’s toes.

The YES! Association was founded as an official association during the autumn of 2005, in connection with the opening of the exhibition “Art Feminism – strategies and effects in Sweden from the 1970’s until today” at Dunkers Kulturhus in Helsingborg. The exhibition is a collaboration between Dunkers Kulturhus, Liljevalchs Konsthall, Riksutställningar and the art historian Barbro Werkmäster. Its focus is, as the title suggests, feminist art or art that has been influenced by, or had “effect” on, the feministic debate from the 1970’s until today.
It is a travelling exhibition and it opened for the second time yesterday at Liljevalchs Konsthall here in Stockholm.
We were brought together for a conversation which were to be, and has been, published in the catalogue that accompanies the exhibition, and it was after that meeting that we continued to discus what the exhibition represents. We discovered that we all looked forward to the exhibition, with both pleasure and hesitation.

Initially we were worried about a hidden agenda – that Liljevalchs Konsthall and Dunkers Kulturhus needed to improve their bad reputation in regards to gender representation in their exhibition programs and acquisitions, as they are among the worst institutions in Sweden when it comes to equal opportunities in their program. Had they now found the ultimate way to make this right, in a simple and smooth way? They would, in the years 2005 - 2007, not only be credited for arranging an exhibition with a feministic theme, but would also – most importantly – increase the statistics for gender representation with a few hundred percent.

We viewed the plan to squeeze together about 120 of Sweden’s most trendsetting artists, and categorising their work in different themes, as belittling. Works with a political force risked becoming annexed brands. The participating artists would receive hardly any pay, which was not a good sign either. With only one exception, contemporary artists, many of whom work with process in focus and performative, are shown in the exhibition only through documentation – thus there is no budget for a contemporary feministic artistic practice.

We thought that Art Feminism tended to be an anthropological exhibition that would depoliticise the subject rather than anything else. An exhibition that points backwards.

We standing up here shared a wish to be among the ones pointing forward, and we wanted to include the contemporary feministic discussion in the exhibition. In the light of our brave, strong and fantastic predecessors and with the support of all brilliant feministic actors within the contemporary art scene, several of whom are participating in the exhibition, we decided that time was ripe. We believed that it was time for Sweden’s public art institutions to finally sort out a program of true equal opportunity and equality. Were the institutions behind the exhibition Art Feminism, and other art institutions that in theory claim to be interested in feminism and equality, ready to practice what they preach? Were they ready for a legal agreement?

At the opening at Dunkers Kulturhus the YES! Association made its first public appearance through a Press Conference/Performance. We had found statistics for the participating institutions, talked to the Cultural Committee about equal opportunity and plans for multitude, and had also been in touch with the Equal Opportunities Ombudsman. During a review of the document that directs equality within these institutions we quickly understood why there is not a lot happening on the equality front. All equal opportunity and multitude plans really works as recommendations, and thus has no real importance and therefore no actual function. For that reason we put together a legally binding contract together with a legal researcher, that meant a promise of equality through allocation of quotas within the institutions; YES! – Equality Agreement.

The function of the agreement is to ensure equality when it comes to acquisitions, exhibitions and recruitment. At possible deviations from the 50/50 status in regards to gender representation a fee will be paid to the YES! Association, for use in programming. Funds that the YES! Association will hand out in extension, to artists who in some way have been discriminated because of their sex, ethnicity, class or sexual orientation.

At the Press Conference/Performance the institutions were invited to join the agreement but – they all declined. They did, however, promise to contact the YES! Association within the next few days for a discussion. Unfortunately this did not happen until the YES! Association had publicised the silence on their website. Then there was a response from the institutions.

Riksutställningar was the first to respond and Director Ann Follin announced, via email, that they did not intend to sign the agreement. The reason being that they already believed they worked actively for equality, and shared the same vision as the YES! Association, but that they had they own method of reaching the goals. And it turns out that Riksutställningar is the institution that performs best in this area. Credit due to them for this, but the question remains, when will the demands for equality in public institutions become binding and not, as now, advisory? Why not take this opportunity and sign an agreement, if the content of the agreement equals to what everyone strive for?

The YES! Association was criticised by the institutions for not giving them enough space during our performance/press conference (we only allowed them to ask Yes or No questions during the last five minutes of the performance) and that we made the institutions look ridiculous. Therefore a more objective dialogue with the YES! Association was requested.

Dunkers Kulturhus did not dare to email the YES! Association in case the material would be published. Head Curator Magnus Jensner announced, over the phone, that they believed that everything they put in writing would be used against them, but that they nevertheless considered signing the agreement – a decision was promised within a week. This promise was broken and instead the YES! Association found out through a radio show that Dunkers Kulturhus would not sign the agreement. Some time after the radio show a letter arrived signed by the same Magnus Jensner and Nils Righolt, Director of Dunkers Kulturhus, in which they accuse the YES! Association for using “patriarchal techniques of direction”.
In their letter they explain that they do not wish to sign the agreement as, quote, “both questions are included in the Council’s equal opportunities policy. Dunkers Kulturhus follows these guidelines and strive for improvements within the areas where they are not followed. The Culture Centre’s collected program of activities is controlled in agreement with the Council’s Culture committee. We can not enter into agreements with individual organisations, in this case also impaired by possible sanctions in the shape of fees.“
These constantly repeated wording becomes very interesting following Lars Nittve’s “confession” in Dagens Nyheter on 18th April. Here he confesses that he has said these words year after year, without ever meaning it. Now he wants 50m SEK from the state to adjust/reward his behaviour. A soon to be accepted tactic among Swedish art institutions?

The last one to get in touch was Liljevalchs Konsthall. Finally a letter arrived signed by Director Bo Nilsson and Senior Curator Niclas Östlind. They announced that they will not sign the agreement, since they are a municipal institution working according to the Culture Committee’s guidelines. Niclas Östlind and Bo Nilsson are critical towards the YES! Association. They have experienced that the YES! Association has not been open to dialogue. They believe that we consciously has chosen a structure for our criticism that made it impossible for them to defend themselves.

The YES! Association made repeated attempts of contact.
The YES! Association has a public blog on the internet where anyone can enter and comment and discuss.
The YES! Association has presented criticism and statistics on the background of the conditions that has been given to us by the institutions themselves.
The YES! Association has contributed with a completely new, topical feministic work to the exhibition Art Feminism – an exhibition with a theme that in itself includes critique. Obviously this critique is expected to be conducted within borders controlled by the institutions.

In preparation for the second opening of the exhibition, which took place yesterday at Liljevalchs Konsthall, the YES! Association wanted to be accommodating and show that we had listened to the critique from the group of curators, regarding their experience of the YES! Association not allowing the curators/institutions to speak during the press conference/performance. We therefore offered the curators at each institution to participate in a panel debate/performance where they would have the opportunity to describe their relationship to the concept feminism, talk about their respective intentions with the exhibition and the chance to straighten out a few things in regards to the actions of the YES! Association. The institutions declined, first with the objection that there was no budget for such an event (the YES! association had enclosed a budget that covered travelling costs for the participants, i.e. the group of curators). When the YES! Association offered to carry out the debate - for free, the response was still a collective No! with the explanation that the curators did not wish to speak individually, and referred to that the strength of the exhibition was that it had been planned and executed by a collective. They also announced that they were planning to arrange a talk of their own, in Gothenburg at the end of the exhibition in 2007, and they would prefer to talk then.

The YES! Association is what is called an intervention in art terms. This intervention started with Art Feminism. We really wanted to emphasize that no criticism is aimed at any individual participating artists, and that we mainly has used the exhibition as a symbol of a larger structure. When our suggestion of a panel was rejected by the curators, we decided to move the intervention out of the exhibition instead, to Kulturhuset, who were interested, in order to continue the discussion of the subject which is the core of our work. And it is that conversation that we will soon acquaint ourselves with.

We have mainly invited people who, in one way or another, have come up with ideas for changes within equality, like for example Lars Nittve who was mentioned earlier. We have also invited politicians since they are the ones who in the end take decisions about how to spend the culture budgets, therefore Leif Pagrotsky, Minister of Culture, and Gudrun Schyman, one of the spokesmen for Feministiskt Initiativ. Unfortunately Leif could not make it, even though he has had six weeks to plan for the debate. His secretary Gunnel Gennebeck explained to Fia-Stina Sandlund of the association that “this is how life is”. Those who managed to hack into the Governments’s website could instead read that Leif opens exhibitions sponsored by Absolut Vodka and meets Jamie Oliver, the Naked Chef.

We also wanted a younger generation represented with a voice about what happens within education, Paula Urbano. We also wanted a person who could represent a adjacent subject, stage art, where a lot has happened lately, and to which we will return later. We therefore invited Vanja Hermele who has written an essay about the concept of quality as an obstruction for equal opportunities within the theatre. We also decided to invite a director of an art institution focused on international exchanges and studio scholarships, Maria Lind from IASPIS.

The group of curators of Art Feminism had already declined our earlier request, but we nevertheless invited them to participate in this panel. For a long time it looked like there would be no one representing Art Feminism here today. But suddenly, about two weeks ago, both Magnus Jensner from Dunkers Kulturhus and Anna Livion from Riksutställningar called and wanted to send their – bosses. Now they wanted two seats in the panel so there was nearly a fight. Today we have the Director of Riksutställningar, Ann Follin, here to represent the exhibition Art Feminism.

So here we are, ready for the panel debate “They call us Art Feminists”! The aim is to together word some concrete measures which will create an equal contemporary art scene. The focus is thus on the future! The panel will discus for about an hour, and then we will open for questions for about 30 minutes. And since we also want you in the audience to get the opportunity to express yourselves all questions have to be answered with yes or no. A warm welcome everybody! We will now hand over to the panel and today’s moderator – Tiina Rosenberg! Johanna Gustavsson will represent the YES! Association in the panel and all the members of the Board will be available here afterwards for those who would like to ask questions, discuss or become co-artists. Enjoy!

Hereby we hand over the stage and the word to Tiina Rosenberg and the panel!

End speech:
First of all YES! would like to thank the engaged audience – thank you!
We also want to thank all the participants in the panel for their great contributions: Gudrun, Vanja, Lars, Maria, Paula, Ann and moderator Tiina Rosenberg. And in this heat we thought it suitable to thank the panel with the first ingredients for a gentrified fruit salad. (The YES! Association here hands out a banana and a melon to each member of the panel, Tiina receives two melons. Jubilations.)

Many thanks to our fifth board member – Anna Linder, for all your work and for playing such lovely music for us today. We also want to take this opportunity to thank Lisa Nyberg who has documented the day and thanks for making such a elegant poster for us!

Finally a huge thank you to all you feminists who supports and ARE the YES! Association!

Tio Ja & Nej frågor som kommit in till Föreningen JA!

2006-05-13T23:10:00.000+02:00

Skriv upp den 17:e juni kl 13-15 i almanackan för då anordnar Föreningen JA! en paneldebatt/performance under rubriken DE KALLAR OSS KONSTFEMINISTER på StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm.

Tio Ja & Nej frågor som kommit in till Föreningen JA! inför paneldebatten:

1) Refererar titeln till en känd svensk dokumentär om utstötta människor i samhällets absoluta marginal?
- JA!
2) Är det ett slumpmässigt sammanträffande att JA! har
valt att förlägga debatten till just den 17:e juni när Konstfeminism öppnar på Liljevalchs den 16:e?
- NEJ!
3) Anser Föreningen JA! att statliga konstinstitutioner visst har möjlighet att ingå ett avtal med en förening/ett konstverk – om de verkligen vill?
- JA!
4) Har Föreningen JA! någonsin tagit på sig att föra någon av de andra medutställarna på utställningen Konstfeminisms talan?
- NEJ!
5) Anser Föreningen JA! att den har all rätt att ta åt sig ära när män på maktpositioner ber om ursäkt offentligt för sitt slarv med jämställdhetsarbetet?
- JA!!
6) Oroar sig Föreningen för att det kommer att uppstå "pajkastning" under paneldebatten?
- NEJ!
7 a) Har JA! valt att bjuda in Tiina Rosenberg som moderator för debatten med anledning av att hon är en av de mest kunniga genusvetarna vi har i landet och struntat i huruvida hon är en "neutral person" eller inte?
- JA!
7 b) Anser Föreningen JA! att det finns några neutrala personer överhuvudtaget?
- NEJ!
8) Anser Föreningen JA! att nu kan det vara dags att diskutera hur man ska uppnå jämlikhet i konstvärlden på någon annans premisser än de etablerade institutionernas?
- JA!!!
9) Har föreningen valt att bjuda in två politiker som paneldebattörer (en kulturminister och en talesperson för ett feministiskt part) – inte "trots att det är valår", utan just för att det är valår – eftersom föreningen anser att den här diskussionen bör föras på en realpolitisk nivå?
- JA!
10) Skriver Dan Jönsson i senaste numret av konsttidskriften PHjärnstorm att Föreningen JA! är ett konstverk som kommer att gå till historien?
- JA!

Konstfeminister mejlar varandra

2006-03-31T21:05:00.000+02:00

Re: Utställningsförslag från Föreningen JA!

Dnr 39/159/2006

Till föreningen JA!

Tack för förslaget till ny performance
- denna gång i form av en paneldebatt.
Ni vill att var och en i arbetsgruppen ska redogöra
för sin egen tolkning av begreppet konstfeminism
och sina avsikter med utställningen, men både utställningen
och katalogen har vuxit fram i en kollektiv arbetsprocess
och är ett resultat av våra gemensamma kunskaper och
ansträngningar.
Den styrka projektet har, som vi uppfattar saken, kommer
ur vårt samarbete och vi ser inget bra skäl till att fokusera
på oss som individer och tackar därför nej till ert erbjudande.

För att skapa största möjliga öppenhet
kring utställningsarbetet har vi tillsammans
skrivit en inledning i katalogen som behandlar definitioner,
urvalsprinciper, mål etc. På er fråga om vad vi vill uppnå
med utställningen, kan vi kortfattat svara att en central tanke
har varit att synliggöra, dokumentera och problematisera
förhållandena mellan konst och olika former av feminism
under de senaste trettio åren. Vi hoppas att utställningen och
katalogen skapar lust, engagemang och kunskap kring området
feminism och konst; manar till handlingar inom konstområdet
utifrån feministiska perspektiv och förändrar den i våra ögon
ofta starkt förenklade synen på den aktuella tidsperioden.

Att ett projekt av denna art och omfattning inte
kan vara invändningsfritt är en självklarhet för oss
och det är en av anledningarna till att vi planerar att
genomföra ett seminarium i samband med att turnén
avslutas i Göteborg 2007. Då vet vi mer om vilka lärdomar
som kan dras av utställningsprojektet Konstfeminism;
erfarenheter och synpunkter som kan vara till hjälp för både
oss och andra som vill arbeta vidare inom detta område.

Med vänlig hälsning,

Louise Andersson, Magnus Jensner, Anna Livion Ingvarsson,
Anna Nyström, Barbro Werkmäster, Niclas Östlind

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: JA! nu [mailto:ja.nu@hotmail.com]
Skickat: den 20 februari 2006 17:40
Till: barbro.werkmaster@uu.se; Anna Livion; anna.nystrom@riksutstallningar.se;
louise.andersson@helsingborg.se; niclas.ostlind@liljevalchs.stockholm.se;
magnus.jensner@helsingborg.se
Ämne: Om JA!s deltagande

Hej Louise Andersson, Magnus Jensner, Anna Livion Ingvarsson,
Anna Nyström, Barbro Werkmäster och Niclas Östlind.

Ett mail om JA!s deltagande i andra etappen av Konstfeminism

Eftersom nästa öppning av utställningen "Konstfeminism"
närmar sig kommer vi i föreningen JA! här med ett förslag
till nytt performance.

Vi var mycket nöjda med vårt verk på Dunkers kulturhus
och vi är glada över det förtroende ni visade oss. Vi har
sedan dess har läst och tagit till oss av den kritik som ni
har framfört. Vi vill därför göra ett nytt verk till öppningen
på Liljevalchs, en performance/paneldebatt
där ni får komma till tals.

Förslag från JA!:

Performance/paneldebatt.

Tid: Lördag 17 juni. 14:00.
Plats: Liljevalchs konsthall.

Ämne: Vad är "Konstfeminism" och, varför är den?

Moderator: Tiina Rosenberg. (Är tillfrågad)

Medverkande:
Louise Andersson, konstpedagog, Dunkers Kulturhus
Magnus Jensner, 1:e konstintendent, Dunkers Kulturhus
Anna Livion Ingvarsson, utställningsproducent, Riksutställningar
Anna Nyström, projektassistent, Riksutställningar
Barbro Werkmäster, konstvetare
Niclas Östlind, intendent, Liljevalchs konsthall.

Varje medverkande samt moderatorn inleder med
10 minuters presentation av sig själva och sitt
förhållande till feminism och till utställningen
"Konstfeminism".

Frågeställningar inför debatten:
Vilken personlig/politiskt ingång har du i ideologin feminism?
Vilka intentioner och mål hade du med utställningen?
Vad är din tolkning av begreppet "Konstfeminism"?

Bifogar förslag med budget.
Vi hoppas att vi snart hör av er och att vi kan planera detta verk med er
medverkan.

mvh

Malin Arnell, Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström/JA!

_________________________________________________________________

Feminism 2006 i Malmö

2006-03-25T19:34:00.000+01:00

JA! kommer att vara på plats på Feminism 2006 i Malmö.
Kolla in det strålande programmet, bland mycket annat kommer den feministiska konst/aktionsgruppen Mujeres Publicas från Argentina för att prata, exklusivt för forumet, och det blir fest med fantastiska Fabulebbs and the Sensational Stage Dyke (SE) och DJ Sonia Hedstrand.
Flera medkonstnärer deltar i forumet, t.ex föreläser Malin Arnell från JA! om sin och Sara Stridsbergs resa i den intellektuella horan, teoretikern och världserövraren Valerie Solanas fotspår.
Kom kom!

*************

Feminism 2006 8-9 April Malmö

En mötesplats för kvinnor och tjejer med olika bakgrund, där frågor om kön, klass, etnicitet och sexualitet kommer ta stor plats. Ett tillfälle att prata med varandra, lära av varandra och diskutera hur vi vill arbeta tillsammans. Mellan kultur och politik, aktivism och teori.
Jo, det är sant.

Systerskap gör det goda godare.

Månadens Medkonstnär, Mars / Lisa Nyberg

2006-03-14T00:41:00.000+01:00

Som första månads medkonstnär är det med stor glädje JA! presenterar Lisa Nyberg, just nu aktuell med utställningen Normalisering Rooseum i Malmö 18:e mars -28:e maj.

Normalisering är en grupputställning med svenska och utländska konstnärer som belyser begreppet normalisering och de skiftande sätt det uppträder på i politiska, kulturella och sociala sammanhang.

Medkonstnär Lisa Nyberg säger om sitt deltagande:

Filmen "K&M" gjordes i samband med ett arbete om makt inom kärleksförhållanden. Filmen är dokumentär och föreställer ett kärlekspar som brottas i sin säng. Den innehåller mycket glädje och omtänksamhet, men illustrerar också maktbalansen i ett kärleksförhållande, hur den ena parten ger upp en del av sin makt för att främja leken.
I en vidare undersökning av heterosexualiteten har jag arrangerat samtal mellan några intervjupersoner om deras inställning till sin egen sexualitet. Intervjupersonerna är alla kvinnor mellan tjugo och trettio år med erfarenhet av förhållanden med män.
I samtalen pratar de utifrån sina personliga erfarenheter om heterosexualiteten som norm, om att definiera sin sexualitet, om det privata i förhållande till det politiska, om könet som konstruktion, om att lita på sina egna känslor, om att ha förhållanden med kvinnor och män, om att välja eller inte kunna välja osv.
Utifrån materialet har jag sammanställt ett manus och låtit kvinnorna läsa in sina egna repliker. Samtalet spelas upp som ett ljudverk med titeln " Den ologiska heterosexualiteten del 1: Det känns så typiskt".

SENASTE NYTT 2 mars 2006

2006-03-02T15:30:00.000+01:00

- Celeber uppslutning i JA! ledet.
Amerikanska konstaktionsgruppen Guerrilla Girls har anslutit sig till föreningen JA!

“Dear Ja:
Thanks for writing! It's great to hear what you are doing. Remember, shame
ridicule and humiliation can produce positive results in the world of culture!
Of course you can use our name and link to our website. There is a Spanish
organization trying to do a similar thing, organized by Arakis, a Spanish
curator, with Carmen Arrabal. The website for it is:
http://www.manifiestoarco2005.com

Here's one bit of advice (..) Good luck and keep us posted!
Best,
Frida Kahlo for the Guerrilla Girls”

Läs allt om Guerrilla Girls på www.guerrillagirls.com

- Vilka fler är medkonstnärer i JA!? Listan kommer snart!
Bli medkonstnär du också! Gå in på ”bli medkonstnär” och läs hur.

- Föreningen JA! har lagt in ett förslag hos curatorsgruppen för utställningen ”Konstfeminism”. Förslaget gäller en performance/paneldebatt som föreningen vill göra i anslutningen till utställningens öppning på Liljevalchs konsthall den 16 juni 2006. Tiina Rosenberg har tackat ja till moderators uppdraget.

Nu väntar vi svar från institutionerna.

- JA! gästar tidskriften Bangs 8:e mars fest på Street i Stockholm! Kom och träffa JA!s Malin Arnell och Johanna Gustafsson.

FIRA INTERNATIONELLA KVINNODAGEN 8 mars!
Fantastisk Feministisk Fest på Street

Tidskriften bang bjuder in till stor fest med debatt, liveband, författaruppläsningar, performance, konstutställning, dj, barer, bokbord och mingel.

På scen: SONA och LINDA P kör en skön blandning av soul, r'n'b, ragga och hip-hop, coola MONTYS LOCO, popundret TAXI TAXI!, Ika Johannessons 30-kvinnorskör THE SWEPTAWAYS, slamrig lo-fi riot med ROUGH BUNNIES och coctailsångerskan MARIA KASK.

JD SAMSON från Le Tigre som DJ!!!

Uppläsningar med SARA STRIDSBERG, aktuell med romanen "Drömfakulteten" och ASIYE GÜZEL, före detta redaktör för en regimkritisk turkisk tidning och författare till boken "Under tortyr".

DEBATT med Nina Lekander och Jenny Westerstrand om feminismens framsteg och bakslag, "Backlash-året 2005".

KONST av bland andra föreningen JA!s Malin Arnell och Johanna Gustafsson. Katarina Nitsch, Sonia Hedstrand, Viktoria Brännström, Ellen Nyman, Ebba Moi & Gry Ulrichsen, med flera.
Plus en unik möjlighet att idolfotografera dig med Svetlana!

Tid: 18.00-01.00
Plats: Street, Hornstulls strand, Södermalm (t-bana Hornstull)
Inträde: 80 kr i dörren
Förköp: Pet Sounds och Kafé Copacabana (förköpsavgift tillkommer)
18 årsgräns

VÄLKOMNA!

I samarbete med tidskriften femkul och Riksteatern JAM
Tack till: Kulturförvaltningen, Stockholms läns bildningsförbund, Natur & Kultur, Tria , Svenska PEN-klubben

För mer info:
www.bang.se
www.femkul.com

Fortsättning följer. Systerskapliga hälsningar föreningen JA!

Läs and love

2006-01-11T16:21:00.000+01:00

Kolla in Ordfront magasin nr 1, 2006, där briljanta Nina
Lekander hyllar JA!s list ochknivskarpt genomskådar
institutionernas ovilja att genomföra en verklig
förändring i artikeln;
"Vem behöver husdjur när man har Konstfeminism?"

Föreningen JA! säger bara: Yes!

Detta har hänt 19 december 2005.

2005-12-21T21:03:00.000+01:00

--------------------
KONTAKT MED TRE INSTITUTIONER/DEBATTARTIKEL I ARENA/SÖK MEDKONSTNÄRSKAP NU/KONSTINSTITUTION SKRIVER UNDER JÄMLIKHETSAVTALET
--------------------

För en månad sedan meddelade vi att två av institutionerna hade tagit kontakt. Nu har också en tredje institution hört av sig.

Den ena av dessa var Riksutställningar som meddelar att de inte ämnar skriva under avtalet. De redogjorde i sitt mail sitt arbetssätt med jämställdhets- och mångfaldsfrågor (detta arbete går att ta del av på Riksutställningars hemsida). Vi uppskattar att Riksutställningar tagit vårt förslag på allvar och bemöter oss med fakta och vi hoppas kunna hitta tid för ett samtal mellan föreningen och Riksutställningar.

Den andra institutionen var Dunkers kulturhus.
Den 4 november 2005 ringde 1:e konstintendent Magnus Jensner på Dunkers kulturhus upp JA:s Fia-Stina Sandlund för att uttrycka ett visst missnöje och osäkerhet från institutionen men att de ändå övervägde avtalet. Dock kände de sig förlöjligade av föreningen JA! och Jensner uttryckte oro inför att kommunicera med föreningen via mail då han var rädd att föreningen skulle offentliggöra uppgifterna. Han lovade trots allt att veckan efter samtalet delge föreningen JA, Dunkers kulturhus tankar kring avtalet. Via mail. Detta löfte gavs för ca 5 veckor sedan, därefter var det tyst. Fram till för ett par veckor sedan då bl a Jensner medverkade i P1:s kulturprogram ”Bildrutan” där han meddelade att Dunkers kulturhus inte ämnar skriva under nåt avtal på grund av att de som institution inte kunde skriva under ett avtal med en förening.

Ett par veckor efter detta radioprogram kom så ett brev från Dunkers kulturhus, till JA:s Line S Karlström. Brevet som är underskrivet av Magnus Jensner, 1:e konstintendent och Nils Righolt, Kulturhuschef meddelar att institutionen inte avser ingå JA:s avtal eftersom de; citat: "I kommunens jämställdhetspolicy finns bägge frågorna upptagna. Dunkers Kulturhus arbetar efter dessa riktlinjer och eftersträvar förbättringar inom de områden där de inte efterlevs. Kulturhusets samlade utbudsverksamhet styrs i avtal med kommunens Kulturnämnd. Vi kan inte sluta avtal med enskilda föreningar, i det här fallet dessutom behäftat med eventuell sanktion i form av straffavgift."
Brevet uttrycker också ett missnöje över föreningen JA:s presskonferens på öppningen av utställningen "Konstfeminism" då de anser att föreningen förvrängt institutionens statistik och läst den subjektivt, använt sig av "patriarkala styrtekniker".

Den tredje av institutionerna som nu har tagit kontakt med föreningen JA! är Liljevachs konsthall. I ett mejl den 14 december 2005 skriver konsthallschef Bo Nilsson och intendent Niclas Östlind att de inte kommer skriva på avtalet, eftersom de är en kommunal institution och arbetar utifrån kultunämndens riktlinjer. Vi kommer naturligtvis att vända oss till de politiska organen ( de politiker, som utformar riktlinjerna för Kulturnämnd och Kulturdepartementet) för att diskutera vilka möjligheter de finns att genomföra en uppstramning. Vi förstår, vilket vi också redovisade i vårt tal på Presskonferansen, att problemet inte enbart kan lösas av institutionerna själva. Men att kraven från de statliga och kommunala uppdragsgivarna måste ha mer tydligt formulerade krav.
Östlind och Nilsson är kritiska emot att de upplevt att föreningen JA! inte bjudit in till dialog. De menar att vi medvetet valt en form för hur vi har lagt fram vår kritik, som gör det omöjligt för dem att försvara sig.
JA! uppfattar det här missnöjet, som ett sätt att försöka slippa undan ifrån att diskutera frågan om jämställdhet och jämlikhet. Att vi ska backa undan för att det annars blir ledsamt och otrevligt för institutionerna. Vi har lagt fram kritik och statistik, på bakgrund av de förutsättningar som getts oss av institutionerna själva. Vi har lämnat ifrån oss kontraktet, som vi ser som vårat strå till stacken i jämlikhetsarbetet. Vi har uttryckt att vi gärna vill fortsätta diskussionen och att vi önskar en dialog.

--------------------

Det vi hoppas på nu är Ert stöd, kära kollegor. Varmt välkommen att söka om medkonstnärskap i Föreningen JA!. Vi är många, som trots allt säger JA!, och vi hoppas bli ännu fler. Du hittar info om hur du söker under länken i listen till vänster.

--------------------

Föreningen JA! debatterar i tidskriften Arena.

I det senaste numret av tidskriften Arena (#6 dec 2005) skriver föreningen JA! en debattartikel under rubriken ”50 % är allt vi vill och lite till. Fyra konstnärer om en inåtvänd och avpolitiserad konstvärld som gärna lånar rebellglans från feminismen och förpackar den, men har svårt att praktisera”

Ett utdrag från artikeln:

”…

Strategierna bakom och effekterna av Konstfeminism har, som vi ser det, resulterat i en antropologisk, historisk utställning som snarare neutraliserar samtida feministiska ämnen än aktiverar dom. Vi kräver något bättre. Vi ser hellre att institutioner överlag, genom åren, presenterar konst genomsyrad av en feministisk analys. Och att de dagligen praktiserar jämlikhet i sina verksamheter. Sett ur ett köns - och etnicitetsperspektiv finns idag stora snedfördelningar i förhållande till bland annat utställningsverksamhet, inköpta verk och sammansättning av personalen. Om det handlar vårt gemensamma bidrag till utställningen – Föreningen JA!.”

----------------------

Till sist kan vi med stor glädje berätta att en konstinstitution självmant har kontaktat föreningen JA! och uttryckt vilja att skriva under kontraktet. Därmed kommer de att bli den första JA!märkta institutionen i Sverige. Vi väntar med att avslöja lite med att avslöja detaljerna, men lovar att deras ingådda avtal med oss inte kommer att passera obemärkt och att ni kommer naturligtvis alla bli inbjudna till att delta i festligheterna.

---------------------

Fortsättning följer.
Systerskapliga hälsningar, föreningen JA!

Detta har hänt

2005-11-13T21:47:00.000+01:00

13 november 2005.

Två av institutionerna har tagit kontakt

Den 29 oktober tog Riksutställningar generaldirektör Ann Follin kontakt via mail. Med i mailet bifogas information kring Riksutställningars jämställdhets- och jämlikhets arbete. Här följer en kort sammanfattning av mailet; Ann Follin tackar för vår medverkan i utställningen Konstfeminism. Men hon meddelar att Riksutställningar inte ämnar skriva under avtalet då de anser sig ha föregått avtalets intention redan. Riksutställningar efterlyser en mer uppdaterad och saklig dialog från föreningen JA!

Den 4 november 2005 hör även 1:e konstintendent från Dunkers kulturhus, Magnus Jensner, av sig via telefon. Han ger, som anledning till att de inte hört av sig, att han varit bortrest. Han meddelar också att de på Dunkers kulturhus går igenom och överväger JämlikhetsAvtalet.
Men det finns besvikelse från Dunkers kulturhus sida, de upplever att föreningen JA! förlöjligat institutionen och det initiativ de genom utställningen Konstfeminism tagit. Att de varit öppna för dialog men uppfattat föreningen JA! som sluten och icke-kommunikativ. Bl a därför att vi vid presskonferensen på öppningen av Konstfeminism valt att besvara frågor genom att svara ja eller nej.

Vår intention med föreningen JA! är att uppnå förändring vad det gäller jämställdhet och jämlikhet inom konstområdet. Att genom vårt förslag, formulerat i JämlikhetsAvtalet, tillmötesgå önskningar om att arbeta i ett mer jämställt och jämlikt klimat. Det ser vi som en positiv gest, ett verktyg för att underlätta institutionernas arbete.
Institutionerna upplever sig förbisedda och ”förlöjligade” av föreningen JA! Att det uppfattats så är vi naturligtvis ledsna för. Samtidigt som vi hoppas att institutionerna förstår att vår intention är att ta på allvar och arbeta vidare utifrån den ansats till förändring som Konstfeminism lägger upp till.
Vi tror också att de kanske förväntade sig att vi i föreningen JA! fortsatt skulle ta huvudansvaret för kontraktet. Men det är överlämnat nu, i deras händer, därför att de har långt mer makt än vad vi har att genomföra förändringarna.
Vi för gärna dialog med institutionerna, det är ju hela poängen, därav det kontaktsökande vi startade redan veckan efter öppningen. Vi är inte ute efter att sprida dålig stämning, inte heller att ta rollen som uppviglare. Vi gick in i detta projekt med en positiv syn och med förhoppningar om en verklig förändring.
Nu när två av institutionerna visat intresse för diskussion välkomnar vi naturligtvis detta och hoppas att , inom den närmaste framtiden, kunna boka möten med respektive institutioner för att fortsätta dialogen.

Fortsättning följer. Systerskapliga hälsningar, föreningen JA!

Detta har hänt:

2005-10-26T19:00:00.000+02:00

Den 15 oktober 2005 blev föreningen JA! offentlig, genom Presskonferens – föreningen JA!, då föreningens styrelse presenterade stadgar, målsättning och det framarbetade JämlikhetsAvtalet. Presskonferens – föreningen JA! skedde inom ramarna för utställningen ”Konstfeminism. Strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.” på Dunkers Kulturhus.

Representanter från de inblandade institutionerna var närvarande och delgavs JämlikhetsAvtalet:Riksutställningar: Anna Livion och Anna Nyström, Liljevalchs konsthall: Niclas Östlind, Dunkers Kulturhus: Magnus Jensner. Även Konstfeminisms initiativtagare Barbro Werkmäster var närvarande.

Under Presskonferens – föreningen JA! satte styrelsen för JA! upp ett kontrakt i storformat inne i utställningen. Styrelsen: Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström och Malin Arnell skrev under.

Här hade institutionernas representanter möjlighet att skriva under, men avstod.

Vid dagens slut meddelade både Magnus Jensner (Dunkers Kulturhus) och Niclas Östlind (Liljevalchs konsthall) att styrelsen för JA! skulle bli kontaktade av dem på måndagen som följde, alltså den 17 oktober. Men ingen kontakt togs av institutionerna.

Onsdagen den 19 oktober tar istället styrelsen för JA! kontakt. Vi skickar ett mail där vi tackar för senast och uttrycker hur mycket vi uppskattat de utställda verken och mötena med de deltagande konstnärerna. Institutionernas representanter har valt att inte svara på detta mail.

Sedan förenings offentliggörande och överlämnandet av JämlikhetsAvtalet den 15 oktober har alltså ingen kontakt tagits av institutionerna ansvariga för utställningen Konstfeminism.
Vår första, välvilliga, tolkning av tystnaden var att representanterna tagit ledigt efter arbetet med utställningen. Men då en annan deltagande konstnär varit i kontakt med en av representanterna via mail förstod vi att så är inte fallet. Det lämnar oss tyvärr med tolkningen att institutionerna valt att använda en av de mest tillämpade härskarteknikerna, osynliggörande. Vi hade hoppats på att, inom ramen för ett feministiskt projekt, bli bemötta på ett annat sätt.

Fortsättning följer. Med systerskapliga hälsningar JA!

"utmanar rådande maktordning"

2005-10-22T11:37:00.000+02:00

Utställningen inriktar sig på feministiska strategier och effekter inom konsten från 1970-talet fram till i dag. Den ligger i tiden och är politisk korrekt, men samtidigt som föreningen JA! med all rätt utmanar rådande maktordning, lär Konstfeminism inte bli något mer än en nostalgisk odyssé genom den feministiska konsthistorien.

Therese Marklund i Svenska Dagbladet idag.
Hela artikeln här

Fyra frågor till Johanna Gustafsson.

2005-10-22T11:34:00.000+02:00

Vad säger ni ja till?
- Till mer jämställdhet inom konstinstitutionerna, säger Johanna Gustafsson, en av föreningens fyra konstnärer. Vi berättar mer om våra förslag på lördag, men vi har tittat på statistik och har haft samtal med olika konstinstitutioner om jämställdhet.

Var det bättre eller sämre än ni trodde?
- Det var som vi trodde, tyvärr: det är långt kvar tills det blir jämställt. Men vi är hoppfulla och hoppas att vi kan hjälpa till genom att starta diskussionen.

Vissa tycker inte att feminism och konst har med varandra att göra. Vad säger du om det?
- Jag håller inte med. Det finns en gammaldags syn inom konsten, med bilden av det manliga geniet och diskussionen om vad som är konstnärlig kvalitet, som vi också kommer att diskutera. Det är en väldigt världsfrånvänd inställning.

Utställningen på Dunkers tar sin utgångspunkt i 70-talets konstfeminism. Vilka lärdomar kan man dra av 1970-talet?
- Då var vänsterrörelsen väldigt stark och den feministiska konsten blev snarare en del av politiken, den föll ur konstramen. Det måste man se upp med. Vi vill och ska verka på konstscenen.

Konstfeminism i Helsingborg
Fyra frågor till Johanna Gustafsson.
Lina Kalmteg i Dagens Nyheter 12 oktober

Läs hela artikeln här

"tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens"

2005-10-21T19:48:00.000+02:00

Utställningen Konstfeminism - strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag är som titeln antyder en i stora delar retrospektiv utställning.

Närmast nuet kommer nystartade föreningen "JA!" som i samband med vernissagen presenterade sitt JämlikhetsAvtal och förklarade sig ha syftet "att främja konst av hög kvalitet, det vill säga konst som bidrar till att störta patriarkatet."

Konst som redskap alltså, ett tillhygge att slå i pannan på den lede fi, där verkets värde definieras genom dess villighet att underordna sig "saken". Ett tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens och så är vi där igen, i det hätskt naiva endimensionella tilltalet och det är synd.

För utställningen är mycket mer än så. Detta är en skattkista fylld av verk av konstnärer som annars ofta fått stå tillbaka på en av tradition manligt dominerad konstarena.

Konst: Lede fi
Boel Gerell i Expressen 21 oktober 2005

Läs hela artikeln här

"Press Conference/Performance"

2005-10-21T19:47:00.000+02:00

Scroll down for english version.

"Presskonferens – föreningen JA!"
Dunkers Kulturhus, Helsingborg
Lördagen den 15 oktober 2005 kl. 13.00

Manus till den Presskonferens/performance som föreningen JA! höll på Dunkers Kulturhus, Helsingborg i samband med öppnandet av utställningen Konstfeminsim – feministiska strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.

Hej och välkomna till en presentation av föreningen JA!

Jag heter Johanna Gustafsson, jag är konstnär. Jag vill presentera mina kollegor och styrelsen för JA! Fia-Stina Sandlund, konstnär, Malin Arnell, konstnär och Line S Karlström, konstnär. I styrelsen sitter också producent Anna Linder som tyvärr inte kunde närvara idag.
Föreningen har också under den senaste månaden samarbetat med Leila Brännström som är doktorand vid juridikum i Lund. Vi har också haft hjälp med grafisk formgivning av konstnär Lisa Nyberg.

Vi som sitter här, är en grupp konstnärer som, individuellt och i andra sammanhang, länge förhållit oss till och kommunicerat de frågor som Konstfeminism belyser. Frågor om makt och mänskliga rättigheter, normer och värdehierarkier, representation och demokrati, performativitet och gränser.

I februari i år sammanfördes vi av konstvetaren, Eva Hallin, till ett samtal inför producerandet av utställningskatalogen som hör till utställningen Konstfeminism.
Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi i grupp att reflektera över ramarna för utställningen Konstfeminism. Vi beslutade oss för att ta tillvara på de möjligheter som samtalen skapade och bildade föreningen JA! som en start på en större diskussion, ett forum för många fler. Och det är därför vi har bjudit hit er idag.

Låt oss berätta mer om JA!

JA! är en förening som skapar gynnsamma förhållanden för konstnärer vars verksamhet bidrar till att störta patriarkatet.
JA! är en separatistisk förening för feministiska konstnärer.
JA! s målsättning är att störta konstpatriarkatet genom att göra en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet.
JA! nöjer sig inte med en diskussion.

JA! arbetar på flera plan samtidigt:
JA! ser till att hålla sig ajour med våra medkonstnärers situation genom att samla in fakta i form av statistik och genom att föra en dialog med såväl konstnärer, kuratorer, gallerier som institutioner.
JA! verkar för att sprida fakta och könsuppdelad statistik.
JA! möjliggör effektivare utbyte mellan de konstnärer som arbetar med feministiska frågor, genom att upprätta en sambandscentral på internet. Hemsidans innehåll kommer att formas utifrån medkonstnärernas önskemål.

Svensk jämställdhet är världsberömd. Sverige har världens mest jämställda parlament och regering. Våra politiska partier påstår sig, i princip samstämmigt, vara feministiska. Alla politiska beslut ska numer genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Alla statligt drivna institutioner i Sverige är offentligt finansierade, alltså finansierade genom statliga och kommunala skattepengar. Vilket gör att de borde vara en del av det jämställda Sverige. Alla dessa institutioner har, eller ska ha, en jämställdhetsplan. Jämställdhetsplanen är en riktlinje i institutionernas jämställdhetsarbete, och har alltså ingen laglig innebörd. Det som gör att de förblivit rekommendationer är begreppet kvalitet.

Begreppet kvalitet styrs av de som är i ledande position i konstvärlden, och köns- och etnicitets representationen på dessa positioner är mycket snedfördelad. Detta har gjort att begreppet kvalitet kommit att bli snävt, vilket fått till följd att de beslut som tas vad gäller representation vid utställningar och inköp gått samma väg. Institutionerna uttrycker i många olika samanhang vikten av att föra en diskussion kring begreppet kvalitet, att försöka förhålla sig rörligt och föränderligt till det. Men det har trots allt blivit så att den rådande definitionen av begreppet kvalitet har omöjliggjort jämställdhet och etnisk jämlikhet inom konstvärlden.

Ett vanligt missförstånd då det talas om jämställdhet och jämlikhet är att beskriva dessa specifika frågor som ”problemet”, då det i själva verket är just dessa som utgör alla möjligheter! Och att det snarare är kvalitetsbegreppet, som med tiden krympt och stelnat en aning, som i så fall skulle utgöra, inte ett problem, men ett hinder. Men det finns enkla lösningar för att bryta denna onda cirkel. Och det möjliggör JA! genom att låta kvotering gå före den nu rådande kvalitetsnormen, och att, parallellt med det genomförandet, föra en diskussion kring begreppet kvalitet.

Vi i föreningen JA! jobbar med fokus på framtiden men för att hitta lösningar ska vi helt kort redogöra för rådande situation. Vi ska härmed presentera lite statistik kring de institutioner som arrangerar utställningen Konstfeminism; Riksutställningar, Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus, så vi vet vad vi har som utgångspunkt. Men låt oss först berätta om vilken typ av information vi sökt och hur insamlandet av informationen gick till. Vi bad att få tal del av institutionernas jämställdhetsplaner och uppföljningen av hur de efterföljts, vi ställde också frågor om institutionernas beaktande av etnisk jämlikhet, klass och sexualitet.

Vi har först och främst letat information på institutionernas hemsidor, alltså den information som institutionen gör tillgänglig för publiken. Här var Liljevalchs konsthall ganska öppen med information kring utställningar och personal. Medan både Dunkers Kulturhus och Riksutställningars information var svårtillgänglig. Vi fortsatte att söka på internet, men att googla på statistik + konst visade sig vara lönlöst.

Vi kontaktade institutionerna via mail med en förfrågan om jämställdhetsinformation, jämställdhetsplaner. Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus svarade kortfattat via mail att de inte för statistik men bifogade respektive jämställdhetsplan. Vidare började vi ringa till institutionerna för att följa upp vår mail-fråga. Vi fick kommentarer som; ”Vad är jämställdhetsstatistik?” och ”Jämställdhetsplan? Det vet jag faktiskt inte om vi har någon.” Här behöver vi väl knappast tillägga att varje svensk arbetsplats enligt lag är skyldig att ha en jämställdhetsplan. Vi kontaktade också Statens kulturråd och Kulturdepartementet i letandet efter aktuell jämställdhetsstatistik. Det visade sig att detta inte fanns. Vare sig Kulturdepartementet eller Kulturrådet kräver den typen av redovisning av de institutioner som får deras ekonomiska stöd. Kulturdepartementet ville, citat: ”hålla sig på armlängds avstånd från institutionerna”. Vi tolkar det som att de anser sig vara för okunniga för att kunna bedöma kvalitet. Kulturrådet undrade vad jämställdhetsstatistik var för något. När vi förklarade sade dom: ”Aha! du vill ha hårddata, det kan bli svårt, då får du nog göra egen research, det finns spridda skurar av siffror lite här och där. Vi brukar rekommendera våra institutioner att de kanske arrangerar en utställning med kvinnoperspektiv till exempel men mer än så är det inte.”
Den statistik vi kommer att presentera är därför av varierande slag och detta beror alltså på att den information vi sökt inte har funnits att finna.

STATISTIK

Dunkers Kulturhus.
Dunkers Kulturhus öppnade den 27 april 2002.
De hade då 5 miljoner kronor att göra inköp för.
I slutet av april samma år, har 2,5 miljoner kronor spenderats, alltså hälften av pengarna.
Dessa användes på följande sätt:
24 verk köps in, gjorda av 16 konstnärer.
Utav de 16 konstnärer de köper verk av är 3 st kvinnor och 13 st är män.
Och utav de 24 verk som köps in har 6 st en kvinna som upphovsperson
och 18 verk är gjorda av män.

Till följd av denna snedfördelning riktas kritik mot Dunkers Kulturhus som ger ett löfte om bättring vid föredelningen av kvarvarande 2,5 miljoner. I december 2003 har Dunkers Kulturhus spenderat sin resterande inköpsbudget och gör en utställning för att visa sin samling. Utställningen har titeln; Samlingarna – samtidskonsten i fokus. Tyvärr så är männen i majoritet även denna gång.

I det mailsvar som kom från Dunkers Kulturhus bifogades jämställdhets- och mångfaldsplanen samt en sammanfattad statistik, som svar på vår förfrågan.
Svaret löd: ”Antal manliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer). Antal kvinnliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer).”
Vi vet inte riktigt varför inte utställningen ”Lättklädda damer och mustaschprydda män” inte skulle räknas med i statistiken. Vi vet inte heller varför Dunkers Kulturhus valt att göra en utställning med det namnet. Statistiken har alltså dubbla budskap. Om vi läser den som Dunkers Kulturhus vill att vi ska läsa den är fördelningen alltså 50/50, 40 kvinnor och 40 män. Men om vi läser statistiken utifrån samtliga utställda konstnärer sen öppningen 2002, blir det; 58 kvinnor och 133 män.

Enligt samma mail är personalfördelningen; 15 fast anställda män och 39 fast anställda kvinnor, totalt alltså, 54 anställda. Uppgifter om arbetsfördelning lämnas inte. Vi kollade hemsidan, där finns uppgifter om totalt 26 anställda, 9 män och 17 kvinnor. Posterna är fördelade på följande sätt: Männen arbetar som: kulturhuschef, musikproducent, grafisk formgivare, 1:e konstintendent, 1:e antikvarie, museipedagog, teknisk chef, ljus och AV tekniker, ljudtekniker.
Kvinnorna arbetar som: arrangemangskoordinator, ungdomsverksamhet (2st), bokningar/studiebesök/guidningar/etc. (1st), informatör, informationsassistent, konstintendent, konstpedagog (3st), koordinator (2st), reception/butik (2st), antikvarie/utställningsproducent (2st), IT-bibliotekarie.

Liljevalchs konsthall
Liljevalchs konsthall har under åren 2003-2005 producerat:
– 11 separatutställningar; 5 av män, 6 av kvinnor.
Men av dessa 11 separatutställningar är 4 stycken så kallade ”mellanrumsutställningar” vilket betyder att de pågår kortare tid än de ”riktiga” utställningarna. 3 av dessa 4 mellanrum fylldes med verk av kvinnliga konstnärer.
– 3 grupputställningar varav 2 är vårsalonger där uppgift kring representation inte finns tillgänglig. Den tredje är teckningsutställningen ”I linje” där 43 konstnärer deltog varav 13 var kvinnor och 30 var män.
– Samtliga utställningar har sammanställts av utställningskommissarier, dessa har alla varit män med ett undantag. Till vårsalongen ”Formbart” under Designåret 2005 delades arbetet av en man och en kvinna.

Liljevalchs konsthalls personal utgörs av 6 kvinnor och 5 män, allt som allt 11 personer. Så långt är allt bra, men om man listar personalens arbetsuppgifter talar det sitt tydliga språk:
Männen arbetar som; konsthallschef, intendent, tekniker, snickare och fastighetsintendent.
Kvinnorna arbetar som; utställningskoordinator och eventmanager (1 st), registrator – arkivansvarig och bokningsansvarig(1 st), receptionist, butiks- och förslagsansvarig(1 st), ekonomiansvarig, webbredaktör.

I början av 2002 gör intendenten på Liljevalchs konsthall, som även är en av kuratorerna på den här utställningen, Niclas Östlind, följande uttalade inför en klass på Konstfack i Stockholm: ”Tyvärr finns det inga kvinnor som har en sådan stor produktion av så hög kvalitet att de kan göra en retrospektiv på Liljevalchs.” Efter skarp kritik i landets tidningar, den såkallade ”herrklubbsdebatten” startad av Stina Högkvist i Aftonbladet, verkar det dock göra det, då Liljevalchs, har visat och kommer att visa kvinnliga konstnärer. Vi tolkar det som att kritiken tog. Men med Liljevalchs agenda och i skuggan av Niclas Östlinds tidigare uttalande är det lätt att läsa utställningen Konstfeminism som en alibiutställning vars syfte är att sopa rent framför egen dörr. Det är också lätt att ställa sig frågan vad som händer sen? Kan vi hoppas att detta är ett tecken på en mer långsiktig förändring?

Riksutställningar
Riksutställningar har en svårräknad statistik, men vad man över lag kan säga om den här institutionen är att den till största del drivs av kvinnor. När vi gått igenom de projekt som på hemsidan är märkta med ”konst”, såg vi att de flesta har kvinnor som projektledare. Tyvärr saknas oftast uppgifter om de medverkande konstnärerna. I en rapport om konst och makt med titeln: Varför blir det så snett II? som skrevs av Anna Furumark, 2004, intervjuas Riksutställningars generaldirektör Ann Folin. Hon får bl. a frågorna:
– Kan du beskriva gemensamma drag hos dem som inom konstinstitutioner? Upplever du att personalen tillhör en likartad eller olikartad grupp? Hänger innehåll och representation ihop tycker du? Organisation och produktion? Hur då i så fall?

Ann Folin svarar: Angående gemensamma drag för egna personalen: Vi har en väldigt liten rörlighet bland den fasta personalen, många har arbetat här länge. I vissa fall är detta den enda arbetsplats de har erfarenhet ifrån. Vi har få medarbetare med annan etnisk och kulturell bakgrund. På konstsidan blir det ännu tydligare. Där är personerna allt för lika vad gäller ålder, bakgrund och nätverk.
Angående likartat innehåll: Första frågan för utställningschefen är varje gång – är detta ett spännande projekt, är detta ett angeläget ämne? Utställningschefen bestämmer vad som är den konstnärliga kvalitén för projekten. Vi jobbar hela tiden aktivt med att öka kvaliteten på de inkommande utställningsförslagen. Vi gör det bl. a. genom att vara tydliga med vilken typ av projekt vi är intresserade av. Vi kan inte ta in projekt enbart baserade på att de är gjorda av personer med utländsk bakgrund, de måste ha ett angeläget innehåll. Däremot utreder vi nog dessa projekt lite extra noga innan eventuellt avslag.

Vi har valt att använda detta citat under rubriken Statistik därför att vi tycker att det väl beskriver situationen och inställningen till förändring i institutionen. Där begrepp som ”ta i beaktande” och ”jobbar hela tiden aktivt” blir institutionens bidrag till förändring.

Vi i föreningen JA! är inga upprorsmakare, och som vi tidigare uttryckt jobbar vi FÖR en lösning, vi jobbar FÖR en positiv förändring som är ett uttryckt önskemål från såväl de statliga institutionerna som utövande konstnärer. Så vi frågade oss, vad kan vi göra? Och vilka steg kan vi gemensamt ta här idag?

Inom ramarna för denna unika utställning och i sällskap av fränder i er konstnärer och institutionerna som tagit steget att göra den här utställningen vill vi också agera. Dra vårt strå till stacken som man brukar säga. Så vi har tillsammans med en jurist arbetat fram ett verktyg som kommer att underlätta jämställdhets- och jämlikhetsarbetet.

För JA! är inte bara en förening vars syfte är att främja konst av hög kvalitet, dvs. konst som bidrar till att störta patriarkatet. JA! står också för JämlikhetsAvtal.
Avtalet som vi nu vill presentera fungerar som ett komplement till kraven på jämställdhets - och mångfaldsplanerna från exempelvis Kulturdepartementet och statens Kulturråd, som är endast är rekommendationer och därmed inte bindande. Bindande är däremot JämlikhetsAvtalet.
Vi sträcker härmed ut en feministisk hand mot; Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Göteborgs konstmuseum och Hälsninglands museum samt övriga institutioner i Sverige, och hoppas att de vill ta den.

Härmed vill vi presentera JämlikhetsAvtalet!

JämlikhetsAvtal
Mellan föreningen JA! och Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konsthall och Riksutställningar.

Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

Vi vill härmed kalla upp en representant från varje institution för att få överräcka ett JämlikhetsAvtal för påskrift. Eftersom vi befinner oss här på Dunkers Kulturhus finner vi det lämpligt att kalla upp 1: e konstintendent Magnus Jensner. Välkommen upp Magnus!

Vidare ser vi att vi har Niklas Östlind, från Liljevalchs här ibland oss. Välkommen upp Niclas!

Anna Livion, Riksutställningar, finns du här? I så fall vill vi överräcka ett JämlikhetsAvtal till dig. Välkommen upp!

Om det finns någon representant från Göteborgs konstmuseum eller Hälsinglands museum är ni välkomna fram för att ta emot era JämlikhetsAvtal

Nu vill vi öppna för era frågor i 5 minuter. Och eftersom vi nu tydligt har formulerat oss kring det här ämnet väljer vi att bara svara ja och nej med förhoppningen att ni också ska formulera er.

(Frågestund)

Vi kommer nu att gå till utställningen för att hänga upp Avtalet, och skriva under vår del. Ni är alla välkomna att göra oss sällskap! Vi kommer också att ta med oss all information som vi har samlat i en pärm och kommer att stanna en stund för ytterligare frågor.

Vi vill avsluta med att tillägga att JA! är en temporär förening som kommer att upplösas den dag då den inte längre behövs. Förhoppningsvis kommer föreningen inte längre existera efter den första utvärderingen år 2007, när utställningen Konstfeminism har turnerat klart. Då borde det hela vara grejat.

Till sist sänder vi all vår respekt till Tiina Rosenberg som för några dagar sedan avgick från sin post i styrelsen för det politiska partiet FI, på grund av trakasserier sprungna ur det kvinnohat och homohat som idag, tyvärr, fortfarande präglar det här landet, Sverige.

-------------
English version

Press Conference - the YES! Association

Hello and welcome to a presentation of the YES! Association

I’m Johanna Gustafsson. I’m an Artist. I’d like to introduce you to my colleagues in the board of YES!; Fia-Stina Sandlund, Malin Arnell and Line S Karlström, all Artists and Anna Linder, Producer.
Our association has collaborated with Leila Brännström, Researcher, Faculty of Law, University of Lund and with Artist Lisa Nyberg for our graphic design.

We are artists who, individually as well as in various collaborations, for a long time have been dealing with the same issues that the exhibition Art Feminism wants to enlighten. That is issues such as power, human rights, norms and value hierarchies, representation and democracy, performativity and limits.

In February 2005, we were brought together to do a talk for the catalogue connected to Art Feminism. As a group, taking this meeting as our starting point, we started to reflect on the frameworks of the exhibition Art Feminism. We agreed on making use of the possibilities these talks created and to establish the YES! Association in order to widen the discussion into a forum for many more voices. This is the background for us inviting you here today.

Let us tell you more about YES!

YES! is an association with an aim to create fruitful circumstances for artists whose practices contribute to the overthrowing of the patriarchy.

YES! is a separatist association for artists with a feminist practice.

YES!'s goal is to overthrow the patriarchy by putting into practice a structural re-division of
the access of money and time within the art scene.

YES! will not settle with a discussion.

YES! works simultaneously on many levels.

YES! keeps itself updated with the member’s situation by collecting facts in the form of statistics, by having an ongoing dialogue with artists, as well as with galleries and institutions.

YES! works for spreading facts and gender divided statistics.

YES! facilitates exchange between artists working with feminist issues by running a portal on the internet. The web site is formed with respect for the members’ needs.

Swedish equality between sexes is world famous. Sweden has one of the world’s most equal parliament and government. Our political parties almost unanimously claim to be feminists. In all political decisions, gender equality should be considered.

In Sweden, all stately run institutions are financed by public funding; taxes. They are a part of the equal Sweden. All those institutions are obliged to have and to follow an equality plan in their work. The equality plans are guide lines for the gender equality in the institutions. The plans are of no legal importance. They are only recommendations because of the term quality.

The meaning of quality is defined by those who are in leading positions in the art world and the gender representation on those posts is very imbalanced. This fact has lead to that the term quality also has turn out to be very narrow, with the consequences that the representation concerning exhibitions and purchases has gone the same way. Although the institutions sometimes express a will to discuss and redefine the concept of quality, it’s still a fact that quality per se has made equality and gender equality impossible within the art world.

A usual misunderstanding when talking about equality issues is to describe those questions as the problem, when in fact they are the possible solution. Rather it's the term quality that is, if not the problem, so at least an obstruction. But there are some simple solutions on how to solve this problem; YES!'s suggestion is to make this possible by letting quotation precede the term quality, and simultaneously discuss the concept of quality.

YES!'s activities aim towards the future. We don't like unnecessary digging in the past. We like to present you to some statistics, only so that we all know the starting point.
Let us first say some words on the gathering of information.
We sought information on the institutions equality plans and how those where complied. We asked questions on the institutions considerations of sex, ethnicity and class. At first we looked for facts among the publicly shown information at the institutions web pages. Here we found Liljevalchs to be very open on information on shows and staff. On the contrary both at Riksutställningar and Dunkers Culture house information was harder to access. We continued to look for information by searches on the internet, but to google on statistics+art turned out to be fruitless.

So we emailed the institutions with a request for their own information on equality and equality plans. Liljevalchs Art Hall and Dunkers Kulturhus both answered briefly by email that they don't gather statistics, but attached their equality plans.
We succeed our request by phoning the institutions. We got answers as " What do you mean by equality plan?" and" Equality plan? No, I don't think we have anything like that.". It's probably not necessary for us to add that every public Swedish institution is obliged by law to have an equality plan.
We also contacted the Swedish National Council for Cultural Affairs and the Ministry of Culture to ask for current statistics. The statistics did not exist. Neither of them demands that kind of reports from the institutions that receive their financial support. The Ministry of Culture wanted, quote, "keep the distance of an arm", unquote. We interprete this as they don't think they have enough competence to make a judgement. The Swedish National Council for Cultural Affairs asked us what equality statistics was. When we explained they said: "You want hard currency? That's difficult, you'll have to make your own research. We just have fragments. We usually recommend our institutions to maybe have a show with a female perspective, but that's all."

Therefore the statistics we are able to present is of variable standards. Due to the fact that the kind of information we seek do not exist.

STATISTICS

Dunkers Kulturhus.
Dunkers Kulturhus house opened on April 27, 2002.
With 5 million Swedish crowns to purchase art.
By the end of April the same year, 2,5 million Swedish crowns were spent.
They were used as follows:
24 art pieces are purchased made by 16 artists.
Out of 16 artists, 3 are women and 13 are men.
Out of the 24 art pieces that are purchased, 6 are made by a woman, and 18 are made by men.

Dunkers Kulturhus is criticized as a consequence of this imbalance, promises to spend the rest of the 2,5 million Swedish crowns more wisely.

In December of 2003 Dunkers Kulturhus has spent the remains of the budget and makes an exhibition to show of their collection. The exhibition is entitled: “The collection – contemporary art in focus”. Unfortunately, even this time the men are in majority.

In the reply via e-mail that Dunkers Kulturhus sent, were attached their equality plans along with the statistics we had asked for. The answer was as follows: “In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of male exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of female exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. We don’t know why the exhibition “Nude ladies and men with moustaches” should not be included in the statistics. We also don’t know why they choose to do such an exhibition.
The statistics has a double meaning. If we choose to read it in the way Dunkers Kulturhus wants, we find a 50- 50 situation, 40 women and 40 men. But if we include all exhibited artworks since the opening in 2002 the statistics read: 58 women and 133 men.

According to the same e-mail reply the personnel situation is as follows:
15 of the employees are men and 39 are women, a total of 54. Information on distribution of work is lacking. We checked their web page and found information on a total of 26 employees, 9 men and 17 women. Division of labor is as follows:
The men are employed as: director, music producer, graphical designer, 1:e art curator, 1:e antiquarian, museum educationalist, head of techniques, light and AV technicians and sound technician.
The women are employed as: event-coordinator (1), youth activities (2), bookings/visits/guided tours/etc. (1), head of PR (1), PR assistant (1), art curator/art educationalist (3), coordinator (2), reception/shop (2), antiquarian/exhibition producer (2) and librarian (1).

Liljevalchs konsthall.
During the years 2003 – 2005 Liljevalchs konsthall has produced:
11 solo exhibitions, 5 by men and 6 by women. But out of these 11 exhibitions, 4 are so called “in between” exhibitions, meaning that they run a shorter period of time. 3 of the 4 “in betweens” were made by women artists.
3 group exhibitions, 2 of them “spring-show” were information on representation is missing. The third one is the exhibition “I linje” which includes 43 artists, 13 were women and 30 were men.
All exhibitions were put together by curators, all of them were men, with one exception; in the “spring-show” on design in 2005, the work is divided between a man and a woman.
The staff at Liljevalchs consists of 6 women and 5 men, all and all 11 persons. So far so good, but take a look at how the work is divided:
The men are employed as; director, curator, technician, carpenter and janitor.
The women work as: exhibition coordinator and events manager (1), registration – responsible for archive and bookings (1), reception and shop (1), economy (1) and web editor (1).

In the beginning of 2002, the curator of Liljevalchs konsthall, and also one of the curators of Art Feminism, Niclas Östlind, makes the following statement in front of an art class: “There are, unfortunately, no women artists with great enough production and with high enough quality to manage to make a retrospective exhibition at Liljevalchs.” A quote followed by harsh critique in the papers, the so called “herrklubbsdebatten” started by Stina Högkvist, and it seems as the critique was heard because after this Liljevalchs has and will show several women artists. But bearing in mind this statement and the agenda of Liljevalchs one easily reads Art Feminism as an alibi whose main purpose is to clean up the institutions reputation. And one asks; what will follow this exhibition? Dare we hope that this is the beginning of a long term change?

Riksutställningar.
Riksutställningar’s statistics is hard to count, but this institution is mainly run by women. When we have gone through the projects labeled as art on their website we noticed that most of those projects had a woman project manager. Unfortunately, information about participating artists is mostly missing. In a report about art and power entitled: Why do things go wrong II? written by Anna Furmark, 2004, Riksutställningars Director – Ann Follin is interviewed. She is asked: Could you describe similarities between people who work at an art institute? Do you feel that the staff belongs to a similar or diverse group? Do you think that content and representation go together? Organization and product? And if you do, how?

Ann Follin says: Concerning common characteristics among the staff: We have a very small flexibility amongst the stationary staff; a lot of us have been working here for a long time. In some cases this is the only place they have been working at. We have very few employees with other ethnic or cultural background. At the art department that becomes even more obvious. The persons represented there are much too similar when it comes to age, background and network. About similar content: The first question for an exhibition manager is always: Is this an interesting project, is this an urgent theme? The project manager decides what the artistic quality consists of in these projects. We are constantly working with improving quality in the incoming exhibition proposals. We do that by being clear about what type of projects we are interested in. We can not accept project based only on the background of the person behind it, it must have an urgent content. On the other hand, I think that we are going over these projects extra carefully before possible rejection.

We have chosen to use this quote under the headline Statistics because we believe that it describes the situation and the attitude towards changes within the institution. Where notions as "we consider" and "we are working very actively" becomes the institutions contribution to change.

We, the YES! Association, are no troublemakers, and as we have said before, we’re working FOR a solution; we’re working FOR a positive change. A general wish has been expressed from the institutions side as well as from the artists. So, we asked ourselves; what can we do? And which common steps can we take here today? Within the frames of this unique exhibition and in the company of friends among you artists and the institutions who have taken the step to create this show, we would now like to act. To make our contribution. So, in collaboration with a jurist we have produced a tool that will facilitate the equality work.

Because YES! is not just an association with purpose to support high quality art, meaning art that contributes to the overthrowing of patriarchy. YES! also stands for Equality Agreement.
The Agreement that we now are going to present works as a complement to the stately demands for equality plans , which only functions as recommendations and therefore are not binding. On the contrary the Equality Agreement is binding by law.

We hereby reach out a feministic hand towards: Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Gothenburg Art Museum and the Museum of Hälsingland as well as all other art institutions in Sweden, and hope that they want to shake it.

With these words we would like to present the Equality Agreement!

Equality Agreement.
Set up between The YES! association and Dunkers Culture house, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum, Göteborgs museum and Riksutställningar.

Contents of the Agreement.
The institutions are hereby bound to observe the state of gender equality and ethnic equality within the exhibition activities, purchase and in hiring of personnel.

Gender equality in exhibiting activities.
In the meaning of the Agreement, gender equality states a 50-50 situation within the origin of the exhibited art works. The exhibition activities are also seen as gender equal if the amount of women of origin should exceed the 50 – 50 situation due to the under representation of women within state run art institutions.

In the meaning of the Agreement, a gender equal purchase of art states, at least, a 50 – 50 situation within the origin of the art works. The budget should be equally spent between the sexes. In the long run, the institutions should have as goal to reach this standard within the entire collection.

In the meaning of the Agreement, a gender equal situation in the working personnel states that at least half of the new employments appointed after signing the Agreement should be women. In the long run, the institutions should have as goal that women and men should be equally represented on all scales of salary.

Ethnic equality in the institutions activities.
In the meaning of the Agreement, ethnical equality states that the institutions’ selection of origins of their exhibited art works should reflect our society’s ethnical diversity. The institutions are responsible for getting updated information on society’s ethnic composition from Statistics Sweden or other reliable sources.

In the meaning of the Agreement, an ethnical equal purchase of art states that the institutions’ purchases should reflect our society’s ethnical diversity. The budget for purchases should consider this. The institution should always strive towards their entire collection mirrors the ethnical diversity existing at that time in Sweden.

In the meaning of the Agreement, the new employees appointed after signing the Agreement should reflect our society’s ethnical diversity at the actual time. In the long run, the institution should have as a goal that the ethnic diversity should be likewise represented on all scales of salary.

Evaluation.
Exhibiting activities, purchases and employments is valuated every second year. The first evaluation takes place two years from the date the first institution has signed the Agreement. The next evaluation takes place two years on from that date, and so on. The Agreement is unlimited in time.

Sanction.
If, at the date of evaluation, any of the institutions have not fulfilled their commitments according to the Agreement the institution is obliged to pay YES! a penalty fee stated to be 10 000 SEK (to be adjusted according to base index) per % default division considering gender or ethnical equality in their exhibiting activities, purchases and employments. The penalty fee is placed in a grant founded by the YES! Association in order to support artists whose gender, ethnicity or sexuality has made them victims of discriminatory acts.

Other.
If a commitment according to this Agreement can not be fulfilled and the reason for this failure lays in the institutions’ commitments to regulations of work ethics this will not be regarded as a broken agreement. Each institution is committed to the Agreement from the date the institutions’ representative has signed it.

Signatures.
This Agreement exists in six copies, the YES! Association and the five institutions have each taken one copy.

Hereby we like to invite up on stage one representative from each institution to give them a copy of the Agreement. Since we are at Dunkers Kulturhus we find it suitable to start with asking 1rst Art Curator Magnus Jensner to come up.

We also see Niklas Östlind in the audience. Welcome up Niklas!

Ann Livion, Riksutställningar, are you here? In that case please come up to get your copy.

If there is any representative for Gothenburg Art Museum or the Museum of Hälsingland you are welcome to come and get your copies as well!

And now we would like to open up for 5 minutes of your questions. And since we have formulated our standing point in this issue very clearly we will choose only to answer your questions with Yes or No, hoping that you all will also articulate yourselves.

(Question time)

Now we’ll enter the exhibition to hang the Agreement, and sign our part of it. You’re all very welcome to join us.
We’ll also bring all the information we’ve gathered. You can look at it and we'll stay for further question afterwards. We like finish by adding that YES! is a temporary association, and the day it's not needed anymore it will be closed down. Hopefully the association will not exist after the first evaluation in 2007, when the tour of Art Feminism is through. It should all be fixed by then.

Finally, we’d like to send our respect to Tiina Rosenberg who resigned her chair in the board for the political party FI a couple of days ago, due to harassments rooted in the homophobia and xenophobia that unfortunately still dominates this country, Sweden.

Translated by the YES! Association and Åsa Zandzén.

Avtalet / The Agreement

2005-10-21T19:46:00.001+02:00

Scroll down for english version.

Avtalet
Mellan föreningen JA! och Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konstmuseum och Riksutställningar.

Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

-------------
English version

Equality Agreement
Set up between The YES! Association and Dunkers Culture house, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum, Göteborgs museum and Riksutställningar.

Contents of the Agreement
The institutions are hereby bound to observe the state of gender equality and ethnic equality within the exhibition activities, purchase and in hiring of personnel.

Gender equality in exhibiting activities
In the meaning of the Agreement, gender equality states a 50-50 situation within the origin of the exhibited art works. The exhibition activities are also seen as gender equal if the amount of women of origin should exceed the 50 – 50 situation due to the under representation of women within state run art institutions.

In the meaning of the Agreement, a gender equal purchase of art states, at least, a 50 – 50 situation within the origin of the art works. The budget should be equally spent between the sexes. In the long run, the institutions should have as goal to reach this standard within the entire collection.

In the meaning of the Agreement, a gender equal situation in the working personnel states that at least half of the new employments appointed after signing the Agreement should be women. In the long run, the institutions should have as goal that women and men should be equally represented on all scales of salary.

Ethnic equality in the institutions activities
In the meaning of the Agreement, ethnical equality states that the institutions selection of origins of their exhibited art works should reflect societies ethnical pluralism. The instutions are responsible for getting updated information on societies composition from Statistics Sweden or other reliable sources.

In the meaning of the Agreement, an ethnical equal purchase of art states that the institutions purchases should reflect societes ethnical pluralism. The budget for purchases should consider this. The institution should always strive towards their entire collection mirrors the ethnical pluralism existing at that time in Sweden.

In the meaning of the Agreement, the new employments appointed after signing the Agreement should reflects societies ethnical pluralism at the actual time. In the long run, the institution should have as a goal that the etnical pluralism should be likewise represented on all scales of salary.

Evaluation
Exhibiting activities, purchases and employments is valuated every second year. The first occasion of evaluation happens two years from the date the first institution has signed the Agreement. The next date of evaluation two years on from that date and so on. The Agreement is unlimited in time.

Sanction
If, at the date of evaluation, any of the institutions have not fulfilled their commitments according to the Agreement the institution is obliged to pay YES! a penalty fee stated to be 10 000 Skr (to be adjusted according to base index) per procent default division considering gender or ethnical equality in their exhibiting activities, purchases and employments. The penalty fee is placed in a
grant founded by YES! in order to support artists whose gender, etnicity or sexuality has made them victims of discriminatory acts.

Other
If a commitment accordning to this Agreement can not be fulfilled and the reson for this failure lays in the institutions commitments to regulations of work ethics this will not be looked upon as a broken agreement. Each institution is commited to the Agreement from the date the instutions representative has signed it.

Signatures
This Agreement exists in six copies, from whom YES! and the five institutions have each taken one copy.

Ladda ner
JämlikhetsAvtalet (pdf)

Konstfeminism / Art Feminism

2005-10-21T19:46:00.000+02:00

Scroll down for english version.

"Konstfeminism visar verk av konstnärer som är eller har varit verksamma i Sverige från 1970-talet till idag. Även några från 1960-talet av viktiga föregångare finns med. Många av verken belyser och kritiserar diskussion om normer, orättvisor och förtryck kopplade till kön och genus. Det feministiska kan ses i både motivval, innehåll, form, material, teknik samt i val av sammanhang. Det behöver inte vara avhängigt konstnärens kön eller ha en uttalad feministisk agenda.

Utställningen innehåller tematiska spår som t ex ”det personliga är politiskt”. Den visar även skildringar och problematiseringar av kropp, kön och sexualitet samt av maskulinitet, femininitet, klass och etnicitet. Här finns också kritik av media och konstsystemet såväl som aktivism, systerskap och kamp om förändring.

Projektet är ett samarbete mellan Riksutställningar, Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall och författaren och konstvetaren Barbro Werkmäster."

Riksutställningar om utställningen Konstfeminism.
Läs mer.

"Det har gått mer än trettio år sedan kvinnliga konstnärer i västvärlden för första gången gjorde en inbrytning på bred front och skapade en ny och stilbildande estetik, som innebar att en mängd nya frågor och motiv introducerades i konsten. Den 14 oktober öppnar utställningen ”Konstfeminism” på Dunkers Kulturhus, som presenterar feministiska strategier och effekter i konsten genom ett par hundra verk av svenska konstnärer från 1970-talet fram till idag. Bland de drygt hundra konstnärerna finns bl a Lotta Antonsson, Elsa Agélii, Channa Bankier, Lena Cronqvist, Catti Brandelius, Tobias Bernstrup, Katrine Helmersson, Lisa Jonasson, Gittan Jönsson, Annica Karlsson Rixon, Monika Larsen Dennis, Tuija Lindström, Gunwor Nordström, Ellen Nyman, Elisabeth Ohlson Wallin och Cecilia Parsberg (se komplett lista i bilaga). Till utställningen presenterar Dunkers Kulturhus ett program med bl a workshops, debatter och konstsamtal. Programmet inleds redan på utställningens första dag (15/10), då Gittan Jönsson deltar i ett konstsamtal och Gudrun Schyman medverkar i ett samtal om bl a engagemang, visioner och strategier i den feministiska kampen."

Dunkers Kulturhus om utställningen Konstfeminism. Läs mer.

STATISTIK

Dunkers kulturhus.

Dunkers kulturhus öppnade den 27 april 2002.
De hade då 5 miljoner kronor att göra inköp för.
I slutet av april har 2,5 miljoner kronor spenderats.
Dessa användes på följande sätt:
24 verk köps in, gjorda av 16 konstnärer.
Av de 16 konstnärer de köper verk av är:
3 st kvinnor och 13 st är män.
Av de 24 verk som köps in har 6 st en kvinna som upphovsperson, 18 verk är gjorda av män.

Personalfördelningen;

Uppgift från Dunkers kulturhus:
15 fast anställda män och 39 fast anställda kvinnor, totalt alltså, 54 anställda. Uppgifter om arbetsfördelning lämnas inte.
Uppgift från hemsidan:
Totalt 26 anställda, 9 män och 17 kvinnor.

Posterna är fördelade på följande sätt:

Männen arbetar som: kulturhuschef, musikproducent, grafisk formgivare, 1:e konstintendent, 1:e antikvarie, museipedagog, teknisk chef, ljus och AV tekniker, ljudtekniker.

Kvinnornas arbete är: arrangemangskoordinator, ungdomsverksamhet (2st), bokningar /studiebesök/guidningar/etc., informatör, informationsassistent, konstintendent, konstpedagog (3st), koordinator (2st), reception/butik (2st), antikvarie/utställningsproducent (2st), IT-bibliotekarie.

Liljevalchs konsthall

Liljevalchs konsthall har under åren 2003 – 2005 producerat

- 11 separatutställningar, 5 av män, 6 av kvinnor.
Av 11 separatutställningar är 4 st så kallade ”mellanrumsutställningar”,
3 av dessa 4 mellanrum fylldes av kvinnor.

- 3 grupputställningar:
2 vårsalonger och den tredje är teckningsutställningen ”I linje” där 43 konstnärer deltog varav 13 var kvinnor och 30 var män.

- Utställningskommissarier: män: 6 st. kvinnor: 1

Personalfördelningen:

Totalt 11 anställda. 6 kvinnor och 5 män.

Männen arbetar som; konsthallschef, intendent, tekniker, snickare och fastighetsintendent.

Kvinnorna arbetar som; utställningskoordinator och eventmanager(1 st), registrator – arkivansvarig och bokningsansvarig(1 st), receptionist, butiks- och förslagsansvarig (1 st), ekonomiansvarig, webredaktör.

-------------
English version

”Art Feminism exhibit work by artists who are or have been working in Sweden from the 1970’s until today. Also included are some important precursors from the 1960’s. Many of the works illuminate and criticise a discussion about norms, injustice and oppression in connection to sex and gender. Feminism can be seen in both the choice of motif, content, shape, material, technique and in the choice of consistency. It does not have to be dependent on the artist’s sex or have a pronounced feministic agenda.

The exhibition contains traces of themes such as, for example, “the personal is political”. It also shows depictions and problematisation of body, gender and sexuality and of masculinity, femininity, class and ethnicity. Criticism of media and the art system as well as activism, sisterhood and the fight for change are also found here.

The project is a collaboration between Riksutställningar, Dunkers Kulturhus, Liljevalchs Konsthall and the author and art historian Barbro Werkmäster.”

Riksutställningar on the exhibition Art Feminism.

“It has been more than thirty years since female artists in the western world for the first time had a breakthrough on a broad front and created a new and trendsetting aesthetic, which meant that a number of new questions and motifs were introduced in the art. On October 14th the exhibition “Art Feminism” will open at Dunkers Kulturhus, which will present feministic strategies and effects in the arts with a few hundred works by Swedish artists from the 1970’s until today. Among the just over a hundred artists are Lotta Antonsson, Elsa Agélii, Channa Bankier, Lena Cronqvist, Catti Brandelius, Tobias Bernstrup, Katrine Helmersson, Lisa Jonasson, Gittan Jönsson, Annica Karlsson Rixon, Monika Larsen Dennis, Tuija Lindström, Gunwor Nordström, Ellen Nyman, Elisabeth Ohlson Wallin and Cecilia Parsberg. For the exhibition Dunkers Kulturhus will have a program of, for example, workshops, debates and conversations on art. The program will commence already on the first day of the exhibition (15/10 2005), when Gittan Jönsson will participate in a conversation on art and Gudrun Schyman will participate in a conversation about, for example, engagement, visions and strategies in the feministic struggle.”

Dunkers Kulturhus about the exhibition Art Feminism.

Bli medkonstnär / Become a co-artist

2005-10-21T18:27:00.003+02:00

Scroll down for english version.

Du kan bli medkonstarbetare i JA! om du är en konstarbetare (konstnär, kurator, koordinator, pedagog, kritiker o.s.v.) vars verksamhet tar utgångspunkt ur ett feministiskt och intersektionellt perspektiv.

Som medkonstarbetare i JA!:
- får du möjlighet att gemensamt verka för att störta manlig överordning, etnisk överordning och hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga, sexualitet och klass.
- har du rösträtt under årsmöten och föreningsmöten och därigenom möjlighet att påverka JA!s verksamhet.

Villkor:
Den urvalsprocess som sker i antagningsarbetet syftar till att medkonstarbetarnas intressen på bästa sätt ska kunna tillvaratas. För att bli medkonstarbetare i JA! bör du:
- aktivt utöva en konstpraktik grundad i en feministisk analys av samhället.
- tydligt arbeta för en förändring av de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna.
- ha en relevant utbildning inom området.

Gör så här:
Medkonstarbetaransökan bör innehålla:
- En halv A4 där du beskriver vad feminism är för dig och hur din feministiska praktik inom konsten ser ut, samt eventuellt förslag på frågor som du vill att JA! ska fördjupa sig i.
- Personuppgifter
- Utbildningar och nuvarande sysselsättning

När JA! har fått in din medkonstarbetaransökan behandlas den inom en månad. Beslut meddelas via e-post. Om ansökan godtas meddelas du JA!s postgironummer för betalning av medkonstnärsavgiften som under 2008 är 75 kr och avser ett år från och med inbetalningsdatumet.

Medkonstarbetarskapet träder i kraft först sedan avgiften erlagts. Har avgiften inte erlagts före nästa årsmöte förfaller invalet.

Avgiften kommer att användas till administrativa omkostnader.

Skicka din ansökan till info@foreningenja.org

-------------
English version

You can become a YES! co-artworker if you are an artworker (artist, curator, coordinator, educator critic, etc.) and your practices and activities are informed by feminism with an intersectional perspective.

As a YES! co-artworker you will:
- Get the opportunity to work collaboratively to overthrow male supremacy, ethnical supremacy and hierarchies connected to physical and mental ability, sexuality and class.
- Get the right to vote at annual meetings and association meetings and thus the ability to influence the activities of YES!
- Present yourself and your art practices and activities at the YES!’s website.

Conditions:
The selection that takes place in the admission process aims to maintain the co-artworkers’ best interest. In order to become a YES! co-artworker you should:
- Actively practice art based on a feminist analysis of society.
- Clearly work towards a transformation of the ruling system of patriarchal, racist and capitalist power structures.
- Have a relevant education within the field.

Do this:
The co-artworker application should contain:
- Half a page of text where you describe what feminism means to you, and what your art practices and activities are, as well as suggestions of specific questions you want YES! to focus on.
- Personal details.
- Education and current occupation.

When YES! has received your co-artworker application, it will be processed within a month. If your application is approved you will receive an email together with a postal giro number for payment of the co-artworker fee, which in 2008 is 75 SEK and is valid for a year from the payment date.

The co-artworkership is valid from the payment of the first fee. If the fee is not paid before the next annual meeting the co-artworkership approval is disqualified.
The fee is to be used for administrative costs.

Send your application to info@foreningenja.org

Vilka har skrivit på avtalet?

2005-10-21T18:26:00.002+02:00

Juni 2006

Dunkers Kulturhus har tackat NEJ till att skriva på avtalet.
Liljevalchs har tackat NEJ till att skriva på avtalet.
Riksutställningar har tackat NEJ till att skriva på avtalet.

Vad är JA!? / What is YES!?

2005-10-21T18:25:00.003+02:00

JA! är en förening vars syfte är att skapa gynnsamma förhållanden för konstarbetare vars verksamhet bidrar till att störta manlig överordning, etnisk överordning och hierarkier kopplade till fysisk och psykisk förmåga, sexualitet och klass.

JA! är en separatistisk förening för konstarbetare vars verksamhet har sin utgångspunkt i feminism med ett intersektionellt perspektiv.

JA!'s målsättning är att störta de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet.

JA! - JämlikhetsAvtal

-------------
English version

YES! is an association that aims to create favourable conditions for artworkers whose practices and activities contribute to the overthrowing of male supremacy, ethnical supremacy and of hierarchies connected to physical and mental ability, sexuality and class.

YES! is a separatist association for artworkers whose practises and activities are informed by feminism with an intersectional perspective.

YES!'s goal is to overthrow the ruling system of patriarchal, racist and capitalist power structures by putting into practise a structural redistribution of the access to financial resources, space and time within the art scene.

YES! - Equal Opportunities Agreement

Styrelsen

2005-10-21T18:25:00.002+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Föreningen JA!
Organisationsnummer: 802428-9863
Plusgirokonto: 304654-7

Bakgrund / Background

2005-10-21T18:25:00.001+02:00

Scroll down for english version.

- Om hur JA! bildades och varför.

Föreningen JA! har initierats av konstnärerna Line S Karlström, Johanna Gustafsson, Malin Arnell och Fia-Stina Sandlund.

I februari 2005 sammanfördes vi fyra av konstvetaren Eva Hallin, till ett samtal om ”feministiska motståndsstrategier” inför producerandet av utställningskatalogen som hör till utställningen Konstfeminism. Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi i grupp att reflektera över utställningens ramar.

Vi var eniga om att utställningen Konstfeminism (som då vi blev inbjudna hette Feministisk konst, helt enkelt) var ett viktigt och värdefullt men också mycket känsligt initiativ. Mycket stod på spel.

Vi var kritiska till många saker i utställningsarbetet. Inledningsvis var vi rädda för att den gömda agendan egentligen var att Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus behövde putsa upp sitt dåliga rykte i fråga om könsrepresentation i utställningsverksamheten och vid inköp. Att de deltagande konstnärerna knappt skulle få något betalt var inte heller ett gott tecken. Samtida konstnärer, av vilka många arbetar processinriktat och performativt visas på utställningen, med ett undantag, endast genom dokumentation – det finns alltså ingen budget för en samtida feministisk konstnärlig praktik.
Listan på deltagande konstnärer har från början inte heller innehållit utställare med annan etnisk bakgrund än ”svensk”. Utställningsgruppen talar om queer, men inte någonstans tar curatorerna hänsyn till det intersektionella perspektivet som enligt oss är det analytiska verktyg som bäst kan öka förståelsen av maktstrukturer och hierarkier.

Vi såg upplägget att klämma ihop ca 120 av Sveriges mest tongivande konstnärer, och kategorisera deras arbeten under olika teman som förminskande. Verk som haft en politisk sprängkraft riskerade att bli annekterade varumärken som skulle sprida sin glans över etablissemanget. Vi upplevde att utställningen Konstfeminism genom sitt fokus på 70-talet riskerade att bli en ofarlig utställning, en utställning som pekade bakåt. Vi delade en önskan om att vara de konstnärer som pekar framåt och vi ville att, dagens feministiska diskussion skulle finnas närvarande i utställningen. I ljuset av våra modiga, starka och fantastiska föregångare och med stöd av alla briljanta feministiska aktörer inom den samtida konsten bestämde vi att det var dags för Sveriges statliga konstinstitutioner att äntligen fixa det där med en verkligt jämställd och jämlik verksamhet.

Var institutionerna bakom utställningen Konstfeminism (och andra konstinstitutioner som i teorin säger sig vara för jämlikhet) beredda att praktisera? Var de redo för en juridisk överenskommelse – att ta ansvar för sin uttalade vilja till ökad jämlikhet – och skriva under ett bindande avtal?

That's the story. Och resten är historia som man brukar säga.

-------------
English version

- About how and why YES! was founded.

The YES! Association was initiated by the artists Line S Karlström, Johanna Gustafsson, Malin Arnell and Fia-Stina Sandlund.

The four of us were brought together in February 2005 by the art historian Eva Hallin, for a conversation about “feministic strategies of resistance”, in preparation for the production of the exhibition catalogue accompanying the exhibition Art Feminism. With this meeting as a starting point and through our following conversations we began, as a group, to reflect over the boundaries of the exhibition.

We agreed that the exhibition Art Feminism (that was simply called Feminist Art at the time when we were invited) was an important and valuable, but also very sensitive, initiative. A lot was at stake.

We were critical of much of the preparation work for the exhibition. Initially we were concerned that the hidden agenda was, in fact, that Liljevalchs Konsthall and Dunkers Kulturhus needed to improve their bad reputation in regards to gender representation in their exhibition programs and acquisitions. The participating artists would receive hardly any pay, which was not a good sign either. With only one exception, contemporary artists, many of whom work with process in focus and performative, are shown in the exhibition only through documentation – thus there is no budget for a contemporary feminist artistic practice.

Further, since the beginning, the list of participating artists has not included exhibitors of any other ethnic background than “Swedish”. The exhibition group talk about queer, but nowhere do the curators take any notice of the intersectional perspective which, according to us, is the analytic tool which best increase understanding of power structures and hierarchies.

We viewed the plan to squeeze together about 120 of Sweden’s most trendsetting artists, and categorising their work in different themes, as belittling. Works with a political force risked becoming annexed brands that would lend their brilliance to the establishment. We felt that the exhibition Art Feminism, through its focus on the 1970’s, risked turning out to be a safe exhibition; an exhibition pointing backwards. We shared a wish of being the artists who points forwards and we wanted to see the feministic discussion of today participating in the exhibition. In the light of our brave, strong and fantastic predecessors and with the support of all brilliant feminist actors within the contemporary art scene, we decided that it was time for all of Sweden’s public art institutions to finally sort out a truly equal and fair program.

Were the institutions behind the exhibition Art Feminism (and other art institutions that in theory claims to be all for equality) ready to practice what they preach? Were they ready for a legal agreement – to take responsibility for their expressed wish for raised equality – and sign a binding contract?

That is the story. And as the saying goes, the rest is history.

Samarbetspartners

2005-10-21T13:10:00.000+02:00

Ulrika Jonsson, web
Lisa Nyberg, grafisk formgivning
Leila Brännström, juridiska frågor

Pressmaterial

2005-10-20T18:27:00.000+02:00

Pressbilder
Klicka för att få högre upplösning. Högerklicka för att ladda ner.

Ladda ner
JämlikhetsAvtalet (pdf)
Manus till presskonferensen (pdf)

Ställ JA & Nej frågor till JA!

2005-10-20T16:57:00.000+02:00

Klicka på Post a Comment för att ställa frågor till JA!.

Styrelsen

2005-10-20T16:51:00.000+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Johanna Gustafsson
Mina arbeten grundar sig i kvinnors samarbeten där det privatpolitiska perspektivet blandats med socialpolitiska frågor. Utvecklandet av ”egna system”, ”egna rum” och delandet av kunskap i mindre samarbeten har vuxit till ett större intresse för kunskapsförmedling och feministisk pedagogik och genom vilka strategier dessa använts inom konsten.

Utgångspunkten är ett intresse kring hur makt fungerar, jag har arbetat genom att praktiskt försätta mig i situationer där jag kan pröva men framförallt ompröva invanda mönster av maktutövande. Boken ”female bonding” var början på en sådan undersökning. I utställningen ”Johanna Gustafsson i sällskap av…” gjorde jag en installation som bestod av ett arkiv med kvinnor från historien som använt sig av Ordet som ett sätt att tydligt uttrycka sig, så som Emma Goldman, Simone de Beauvoir och Angela Davis mfl. I utställningen ”Mörkrets hjärta” på Göteborgs konsthall fungerade jag både som curator och utställande konstnär. Gemensamt undersökte och ifrågasatte vi curatorns roll, institutionens makt och konstnärens position. Dessa tidigare arbeten har lett fram till det som nu upptar min tid, ett samarbete med konstnär Lisa Nyberg, tillsammans driver vi sedan augusti 2006 Malmö Fria Kvinnouniversitet. Tanken med är att omvärdera historien så som vi lär oss den på skolor och universitet idag. Fokus ligger i att hitta "nya" eller andra former för berättande, kunnande och lärande. Vi arbetar aktivt och direkt med att utforska hur "alternativ" kunskapsförmedling verkligen kan praktiseras och i detta - ett försök att bryta ner värdehierarkier mellan olika typer av kunskap. Vi strävar efter att komplettera teori och praktik och att värdera praktiskt kunnande lika högt som den teoretiska kunskapen genom t ex dansklasser, poesiuppläsningar och praktiska workshops. Det är inte okomplicerat att bryta mönster för lärande, de traditionella formerna gör lärandet mer "tryggt", ”manvet vad som gäller”. Därför handlar mycket av arbetet om kommunikation och deltagande med våra besökare.

MFK vill sammanföra strategier och resurser från både politiskt och kulturellt håll, aktivera och dokumentera de resurser som finns kring feminism och konst i Malmö. Universitetets inriktning styrs i samverkan med deltagarna

Allt om Malmö Fria Kvinnouniversitet finns här

Malmö 31 januari 2007.

Styrelsen

2005-10-20T16:45:00.000+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Fia-Stina Sandlund född 1973, uppvuxen i Linköping, bor och verkar i Stockholm

Jag är intresserad av att använda konst som ett kritiskt verktyg och ser mitt arbete som ett enda långt projekt där jag ständigt interagerar med samhället på det sätt som jag för tillfället tycker är intressantast. Mina konstverk får gärna fylla i luckor som jag tycker mig se runt omkring. Makten och normen måste ständigt granskas med förstoringsglas. Kan aldrig sluta peta, aldrig sluta skriva frågetecken.

–Smack, smack, wake up!

CV i urval

utbildning
2000-2003 Konstfack i Stockholm.
1998-2000 Högskolan för fotografi och film i Göteborg.
1995-1998 Hovedskous Målarskola i Göteborg.

utställningar & performances
2005: “Capital (It Fails Us Now)”, Oslo och Villnius.
2005. "FoodRadio", med Sophea Learner och Oda-Projesi.
2005: “KONSTFEMINISM”, Dunkers, Göteborgs konstmuseum och Liljevalchs.
2005: “Tempo”, dokumentärfestival, Stockholm.
2005: “Radiobio”, Gäst hos Radiobio i Stockholm.
2005: “Spokenword & Proggsång” med Kaya Ålander på internationella kvinnodagen, Stockholm.
2005: “Radiodays”, De Appel, Amsterdam.
2005: “Unizone”, mobil utställning, norsk/svenska gränsen.
2005: “Participation: Nuisance or Necessity?” på Iaspis galleriet i Stockholm.
2004: “Begravningsperformance av Enkehusets experimentella konstverksamhet”, Stockholm.
2004: ”Aktionsverket” på Auktionsverket i Stockholm.
2004: ”Blind Date” intervjuperformance med Lars Nittve på “Nordic Excellence”, Stockholm.
2004: ”Genus och Media” i Västra Götalands regionen.
2004: “Johanna Gustafsson i sällskap av”, konstakuten, Stockholm.
2004: ”Ici”, videoutställning i Nantes, Frankrike.
2004: ”Svenska Hjärtan”, på Moderna Muséet, med installationen ”Konstnärsklubben”.
2004: ”WE LOVE YOUKO”, hyllningsperformance för Yoko Ono, på Kulturhuset.
2004: ”Aktuell Rapport”, show på Stadsmuséet tillsammans med Kaya Ålander.
2004: ”Att göra: Write a popsong” Separatutställning på galleri Box del 3, Göteborg.
2003: ”Att göra: Solve the world peace”, Separatutställning på Galleri Box del 2, Göteborg.
2003: ”Att göra: Crush the Gubbvälde”, Separatutställning på Galleri Box del 1, Göteborg.
2003: ”Fia-Stina Sandlund säger som det är”, performance på kulturhuset Mondo, Stockholm.
2003: “Catmind” Djurkommunikations-performance under utställningen ”Catwalk”, Stockholm.
2003: ”(F)-acts”, utställning på galleri Etc i Stockholm.
2003: “Mönstring” på Norrköpings Konstmuséum.
2003: ”Aktuell Rapport”, show på ”Det är bra det du säger” på Moderna Dansteatern, Stockholm.
2003: ”Perfect Performance”, Kulturhuset, Stockholm.
2003: Interaktiv performance med Sveriges Radio, i Konstigs Skyltfönster, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Allhuset, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Tellus, Stockholm.
2003: Spokenwordperformance på Kulturhuset, Stockholm.
2003: “Fia Famous”, Liveradioperformance på Kulturhuset, Stockholm.
2003: ”Konst-TV”, Fia Famous läser tankar, Filmhuset, Stockholm.
2002: ”It’s tea time Gentlemen”, show med Kaya Ålander, Stadsmuséet i Norrköping.
2002: “Tempo”, spokenwordperformance på dokumentärfestival på Kulturhuset.
2002: “Sthlm Artfair”, Spokenwordperformance.
2002: “Expo September”, fotoutställning, Stockholm.
2002: “Fia Famous & the Fruitcakes” på After Shopping, Stockholm.
2002: “Fia Famous & the Fruitcakes” på tidningen SEXs releasefest på Södra Teatern, Stockholm.
2002: “Rumla”, Spokenwordperformance för tidningen oo-tal.
2002: Spokenwordperformance med Unfucked Pussy på Kilen, Stockholms Stadsteater.
2002: “Passenger”, interaktiv performance ”Soul Searching”, Astrup Fearnley muséet i Oslo.
2002: ”Han kom, han såg, han segrade”, “Olle Sandlunds Plats”, Linköping.
2001: Spokenwordperformance i Sugar Janos studio i Budapest, Ungern.
2001: ”Motstånd”, ”Unfucked Pussy kastar sten” performance på Moderna Muséet, Stockholm.
2001: Spokenwordperformance på Backstage i Stockholm.
2001: Spokenwordperformance på Stadsteatern i Göteborg.
2001: ”To have and have not”, Gästkonstnär på Marianne Lindberg de Geers utställning i Göteborg.
2000: ”Well Done!” på Göteborgs Konstmuseum och Avenyn.
2000: Spokenwordperformance på Uppsala Konstmuseum.
1999: ”Relationsaktivitet 1 och 2” med Linda Kanter i Göteborg.
1999: ”SORT” separatutställning med Merethe Solberg på galleri PS, Göteborg.

aktioner
2003: Grammis för årets bästa popgrupp.
2003: ”Vi kan inte äta äran”, Kupp mot Norrköpings Konstmuseum.
2003: “Den röda strumpan är kastad” feministisk radiokupp mot landet Danmark.
2003: Feministisk radiokupp mot Guldbaggegalan.
2002: Kupp mot Fröken Sverige.
2002: TV-kupp mot programmet Slussen i TV3.
2001: Kupp mot Sveriges Lucia på Soliden-scenen, Skansen, Stockholm.
2001: Kupp mot tidningen Cafés Releasefest på Sturecompagniet.
2001: TV-kupp mot Fröken Sverige.

radio
2005: Frispel i P3, “Jag tror jag blöder. Tycker du?”.
2005: Sidekick i Lantz i P3.
2004: SRc, “Socialimens väg”.
2004: SRc, Made in China.
2004: SRc, “Dramatiskt Dubbel”.
2004: Flipper i P3, Intervju med Kate Pendry.
2003: P1 dokumentärredaktionen, ”Konstnärsklubben – som en enda stor familj”.
2003: SRc, ”Konstnärsklubben – som en enda stor familj”.
2003: Flipper i P3, huskonstnär.
2003: Filosofiska rummet i P1, ”Smuts” och ”Blicken”.
2002: P1, skyltfönsterperformance, Kulturhuset.
2002: SRc, ”Mongoloid he was a mongoloid”.
2002: P1, “Feministiskt spokenword medley”.
2002: SRc, “Feministiskt spokenword medley”.
2002: SRc, “Fia Famous Black&White Research”.
2001: Frispel i P3, ”Unfucked Pussy hatar gubbar”.

bibliografi

egen text
2005: Tidningen Fabrik, texten “Kate”.
2005: Tidningen Etc, åsiktsmaskinerna håller på att gå sönder.
2004: Boken Texst, med verket ”Dramatiskt Dubbel”.
2004: Tidningen BANG, “Minns hennes namn”, text om Johanna Gustafsson.
2004: “Mörkrets Hjärta”, utställningskatalog.
2004: Umeå Konsthögskolas avgångs katalog.
2004: Boken Femkamp, nordisk, feministisk antologi.
2004: Tidningen Etc om Grammisgalan.
2004: Tidningen Presens, “Det lantliga boendet”.
2004: Tidningen Expressen, om stölden av Skriet.
2004: Ladyfestboken, Fia-Stina Sandlund säger som det är.
2003: Egna Fanzinet “Problems/Solutions”.
2003: Tidningen Expressen, Fem Unga.
2003: Visslingar & Rop.
2003: Tidningen Expressen, om filmen Alla älskar Alice.
2003: Tidningen Etc, om konstnärer.
2003: Nättidningen Femkul.
2002: Nättidningen Sourze, boken.
2002: Visslingar & Rop.
2002: Tidningen Aftonbladet, debattsidan.

andras text
Goggla.

övrigt
2005: Sandlund & Brandelius Konstkurs, med Catti Brandelius på Kulturfestiva i Arbogal.
2004: Pedagogiskt projekt med Gymnasieklass från St:Eriks Gymnasium på Moderna Muséet. ”Att göra: Solve the world peace”.
2004: Pedagogiskt projekt med Riksteatern, Barnens Megafon.
2004: Tilldelades TCO:s Kulturpris.
2003: Gäst på Moderna Muséets seminarium ”Feminismer” tillsammans med Martha Rosler och Maria Friberg.
2003: Nominerades till Stora Radio Priset i kategorin Årets Reportage.
2003: Moderator på Kulturhuset, Konst och Aktivism.
2002: Nominerades till Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin Konst.

2005 - 2003:
Föreläsningar och undervisning bl a: Umeå Konsthögskola, Konsthögskolan Valand, Konstskolan i Stockholm, Moderna muséet, Stockholms universitet, Norrköpings Konstskola, St Eriks Gymnasium, Sigtuna Folkhögskola och Norrköpings kommun.

stipendier
2004: Arbetsstipendium från Konstnärsnämnden.
2005: Helge Ax:son Johnsons stiftelse.
2005: IASPIS, internationellt kulturutbyte.
2006: NIFCA, Nordic Air, Köpenhamn.

Styrelsen

2005-10-20T14:00:00.000+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Anna Linder
Born 1967 in Storuman, Lapland. Lives and works in Stockholm, Sweden. She is active in the field of film, music, dance and art. Since 1990 she has taken part in various cultural projects, working as a producer and manager for exhibitions, events and concerts. Her works have been selected for festivals and exhibitions. She is a member of Fylkingen – New Music and Intermedia Art, www.fylkingen.se, and from september 2004 she works at Filmform – The Artfilm and Video Archive, www.filmform.com. As a freelancer she works with High Heel Sisters as their manager and the fourth member, and she works as a producer for Dorte Olesens dancepieces, www.dorteolesen.se.

CV

CV juni 2006

På gång/under utveckling
• Utvecklingsbidrag från Sv. Filminstitutet till kortfilm. Pilotfilm klar sommaren 2006.
• Producerar Måndag, tillsammans med Dorte Olesen, premiär på Dansens Hus 11/9 2006.
• Producent för Hit the North, nytt distributionsprojekt med film- och videokonst. Filmform.

Uppdrag
• Styrelsemedlem i nybildade föreningen JA. http://foreningenja.blogspot.com
• 4:e medlemmen i High Heel Sisters. Producent och dokumentationsansvarig. (se separat CV.)
• Producent för D.O.P (Dorte Olesen Project). Produktioner: Kärleksfesten, DAM min docka, Ful flicka, Pudel
• Pressansvarig för skivbolaget Häpna (svenska utgåvor). (2005-
• Informationsansvarig KammarensembleN (2001-
• Moderna Dansteaterns Programråd (2003-2004).
• Fylkingens produktionsgrupp (2001-2003).

Anställningar
• Anställd på Filmform halvtid som producent fr om september 2004 (www.filmform.com).
• Anställd som producent för D.O.P – Dorte Olesen Project halvtid from 1/3 2006 (www.dorteolesen.se)
• Producent för Dorte Olesens dansverk ”Pudel”, premiär 24 oktober 2005 på Dansens Hus.
• Producent för Dorte Olesens dansverk ”Ful flicka”, premiär 3 sept. 2004 på Moderna Dansteatern.
• Har under åren 1997-2004, varit anställd i olika perioder av Lisbet Gabrielsson Film AB:
(dokumentärer, kortfilm, animationer och barnfilm) men även produktion, distribution, import.
• Press- marknadsföringsansvarig:
Filmform: Sex vågade livet - en serie kortfilmer gjorda av konstnärer, 2002-2003
(inkl. research och produktionsledning DVD utgåvan)
KammaresnembleN: Elektrifierad 1-4 2001-2003 på Kulturhuset i Stockholm.
För mig är du vacker - ett konstprojekt med 13 samtida konstnärer som ställde ut på Trehörnahults gård i Småland sommaren 2001.
• Projektanställd vid genomförandet av Hela Sveriges Filmfestival i Storuman 2001.
• Produktionsledning mm -"Djävulens Polska" en film av Helena Seth, 1997-00.
• Inspelningsledare på filmerna "The Working of Utopia" av Donya Feuer 1999, "En släkting till älvorna - filmen om Freddie Wadling” 1997, "Välling och Fotogen" 1997 "Lullaby for lost souls" 1996.
• Produktions assistent under festivalen; Nature is Perverse på Fylkingen & Moderna Museet, 1998.
• Regiassistent, scenograf och rekvisitör på filmen "Lida Pin" av Martina Edoh Holtermann, 1997.
• Pressansvarig för ett antal arrangemang som Sounds 99, Elansluten 2 & 3, och ett antal mindre konserter inom improvisationsscenen (AALY Trio, Gush, Sthlm Low Dynamic Orcestra m fl)1995-00.
• Biograf & caféföreståndare på Fågel Blå, Stockholm, ansvarig för utställningarna i cafeet 1995-97.
• Biograf & Filmkonsulent, Västerbottens län (anställd av Sv. Filminstitutet, Landstinget & Länsstyrelsen) 1993-95 (numera Film i Västerbotten, ett regionalt resurscentrum för film & video).
• Biograf & Filminventering, rapport för Västerbottens län, anställd av Sv. Filminstitutet 1993.
• Kultur-Fritidsassistent, Storumans Kommun, kultur/konstansvarig 1991-93.

Egna produktioner/arrangemang/övrigt
• Ansvarig utgivare för DVDn Mårten Nilsson – greatest hits. Release 27 februari 2006. Filmform.
• Ansvarig utgivare för DVDn 25 pärlor. Animationer. Release november 2005. Lisbet Gabrielsson Film AB.
• Curerade tillsammans med Johan Berthling OTO på Konstakuten. Inriktning Japan 19/11-10/12 2005. Medverkande: Atsuhiro Ito, Keiichi Sugimoto, Piana, Jun Miyazaki Mokira, Fourcolor, Filfla, Tape mfl.
• Programansvarig ”Hur konstigt kan det bli” – om experimentell dansfilm, SHOOT 9/10 2005.
• Initiativtagare för Film Fylkingen som pågår hela tiden… 7 st mini filmfestivaler hittills. (2002-
• Press och publikarbete, anställd av Folkets Bio för dokumentären My name is Albert Ayler, premiär 25/3 2005
• Curerade ett 60 min program med framförallt svensk film och video till tidskriften Bangs fest 8 mars 2005.
• Inbjuden med High Heel Sisters till – TRACE installaction Art Space, Cardiff, Wales, 1-6/3 2005
• Curerade ett urval av svenska & nordiska filmer/videoverk till ”Video Zone2” i Tel Aviv/Israel,
Center for contemporary art november 2004.
• Utställningsansvarig ETC Galleri: Anna Nyberg & Lina Selander, 14/10 - 7/11 2004.
• Curerade 2 st sidoarrangemang på ETC: David Stackenäs ljudinstallation ”bow” och Hans Appelqvist och Sara Stridsberg ”Jag är ingen utan min frisyr”.
• Curator för svenska performancekonstnärer (High Heel Sisters, KOEFF/Johanna Rosenqvist och Lina Selander), 16 juli 2004 i Essen, Tyskland.
• Producerade High Heel Sisters föreställning "Never too Much" Kulturhuset, Sthlm, 5-7 mars 2004.
• Initierade produktioner på Fylkingen: SPUNK - improvisationskonsert, Film Fylkingen, André Stitt - performanceworkshop med konsthögskoleelever från Stockholm och Wales 2002 - 2003.
• En kväll för oss; hittills sju genomförda uppläsningskvällar på Folklorecentrum, 2001 - 2002..
• Jobbade med danskoreografen Dorte Olesen på Gotland när hennes verk DAM-min docka uruppfördes. Gjorde tillsammans med Malin Arnell Scenografi & kostym 1999.
• Konstutställningar i caféet Fågel Blå med bl a Eva Lindström, Martina Edoh Holtermann, Mikael Richter,
Ulla-Carin Grafström, Tobias Martin, Pasi Välimaa, Marie-Louise Ekman och Ernst Billgren m fl 1995-97
• Hidden in the stomach, jazzfilmer + konsert/AALY Trio + Ken Vandermark, Fågel Blå 1996.
• A tribute in jazz to Louis Malles, jazzfilmer + konsert/AALY Trio med gäster, Fågel Blå 1995.
• Filmfestivaler/Konstutställningar/Dans- teaterarrangemang mm i Storuman 1991-95.
• Stor Ungdomskongress för Norrlands inland med många inbjudna gäster 1993.
• Hermelinrock, två festivaler i Storuman, svenska + utländska band 1992-93.
• Lärling, medhjälpare hos textilkonstnärinnan Edna Martin på Öland, somrarna1988 och 1989.

Stipendier
Resestipendium 2006 fr. Konstnärsnämnden för medverkan vid Dansfilmfestival i Buenos Aires, Argentina.
Resestipendium 2005 fr. Sthlms Kulturförvaltning research ev. fortsättning av Parasomnia i Reykjavik
IASPIS, Internationellt kulturutbyte, Tel Aviv, Israel, 17-24 november 2004.
IASPIS, Internationellt kulturutbyte, Essen, Tyskland, juli 2004.
Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, St. Petersburg – Nordic-Russian St. Petersburg Human Rights & Cultural Festival, 5-7 juni 2004
Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, konst/kulturresa till Japan; Tokyo-Kyoto-Osaka, 15/3-15/4 2004
Sleipnir, Nifca, resestipendium för deltagande vid Odense kortfilmfestival, 11-16 aug. 2003
Målinriktat arbetsstipendium, Konstnärsnämnden, Parasomnia. 2003
Resestipendium, Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, Essen/Tyskland - Deltagande i det första mötet ”The International Association of Performance Art Organizers (IAPAO), april 2003.
Resestipendium, Konstnärsnämnden, Internationellt kulturutbyte, Chicago - Empty Bottle Festival of Jazz and improvised mucic, april 2002.
Fortbildningsstipendium, Svenska Filminstitutet. Producentpraktik hos Lisbet Gabrielsson Film AB inför projektet ”Nordic Dance For Camera”, nov. 2001 - jan. 2002.
ABF Västerbotten Kulturstipendium; för insatser inom folkbildning och kultur, 1994
Västerbottens Läns Landsting Stipendium, 1993

Filmografi
cum pane – den man delar sitt bröd med
Kortfilm. 8 min. För mer information: www.lisbetgabrielssonfilm.se (fullständig festivallista mm)
Premiär för kortfilmen cum pane på Fylkingen den 18 mars 2002. Visades även i SVT 11-12 maj under rubriken ”Saxlöd och tunnbröd” ett program inspelad under premiärkvällen. Biografpremiär som förfilm till Mannen utan minne den 2:a augusti 2002 – Folkets Bio (publik i Sverige: ca 90 000 personer).
Festivaler i urval: Oberhausen, INVIDEO, Odense FF, Pärnu FF, Ismailia Egypten, Mad Cat USA m fl.
cum pane fick också ny liveimproviserad musik vid två tillfällen Moderna by Night 26/11 – Sten Sandell och
David Stackenäs, CoMA Festival i Växjö 1/10 – Jonny Axelsson. Prize for the best documentary in Madrid at Jazz Corto 2005. "...the perfect combination of image and music."

Utställningar/Övrigt
• Utställning i Vita Kuben, Norrlandsoperan, Umeå, Parasomnia + Sleepwalktalk, 12-13/5 2006.
(Festivalen Made in Umeå – curator: Andreas Kurtsson),
• Utställning i Norrköping på Aggregat – Black Box Video, med cum pane, 15/11 – 30/11 2005.
• Medverkade den 27/10 2005 på Fylkingen med videoverket ”I wish I could call my mother”.
• Sleepwalktalk - ett radioprogram/ljudverk för SRc/Sveriges Radio, premiär 14 september 2004.
. Ligger fortfarande ute på den digitala kanalen http://www.sr.se/p1/src/andrasidan/brev/040914.html
Sleepwalktalk deltog i Tempofestivalen i Stockholm den 12 november 2004
• Parasomnia - vad gör jag när jag sover?
Separatutställning på Konstakuten i Stockholm 12 september - 5 oktober 2003.
Med stöd av Stockholms kulturförvaltning, Konstnärsnämnden, Film Stockholm och Konstfrämjandet.
• Egna utställningar i Storuman, Vilhelmina och Umeå, textila verk, installationer mm 1990-92.
• Parasomnia + Sleepwalktalk visades som installation på Fylkingen den 28 oktober 2004

Representerad
• Filmform, the art film and videoarchive, Stockholm, Sweden (www.filmform.com)
• INVIDEOs archive MEDIALOGO i Milano, Italien (www.mostrainvideo.com)
• Magnus Bärtås och Zdenko Buzeks projekt ”Homeless Ideas” (www.homeless-ideas.org)
• Storumans kommun, teckningar och målningar

Utbildning
Tollare Folkhögskolas Biograf & Filmutbildning, våren 1993
Handarbetets Vänners Vävskola, Stockholm, hösten 1988
Nyckelviksskolan-Textil Linje, Stockholm 1987-88
Västerås Konstskola, 1986-87

Styrelsen

2005-10-20T13:00:00.002+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Malin Arnell

Helvetes jävla skit! Jag måste inte alls. Om igen, förhandlingar, avtal och regelsystem. Som sätter gränser. Som du sätter gränser som våra gränser och jag säger KONST. Eller vi kommer aldrig låta dig vara.

Vi har aldrig varit här förut. Så är det i Konsten. Ingen har varit där och alla vill äga det andra som varandras ägande. Som objekten som vi inte kan dela utan bara stirra oss blinda på. Blind blindare blindast som. Du.

Vi säger kanske; det där är alldeles för naivt. Alldeles för fint. Det är alldeles för duktigt. Så jävla fult. Det funkar ju inte alls. Vi säger så mycket. Vad spelar det egentligen för roll?

Behöver inte förstås. Vi behöver faktiskt inte förstå varandra eller konsten. För din del. På olika sätt som. Om och om igen. Skaver vi. Mot vita väggar. Som skärvor. Mot förväntningar. Från redan gjorda bilder. Skälver och rullar över de privatägda golven och hoppas att det ska finnas platser som inte redan är ockuperade. Obducerade. Istället omförhandlar vi oss genom varandra. Värdet här eller värdet där. Detta är mitt min. Från periferi(cent)rummet vet jag att jag inte äger någonting. Varsågod det verkar inte likna ditt.

Styrelsen.

2005-10-20T06:00:00.006+02:00

Anna Linder
Fia-Stina Sandlund
Johanna Gustafsson
Line S Karlström
Malin Arnell

Line Skywalker Karlström

Line Skywalker Karlström Biography (2009)

Being a visual artist whose main interest is in identity politics, social change and critique of power, and informed by feminist art and feminist activism, Line S. Karlström has developed a practice that is both interdisciplinary and performative. Line S. Karlström's works address the undoing of the "normal" "female" body, using various strategies, among them failure and subjected body positions. Other conditions that Karlström addresses are agreements on how power in our common space(s) is distributed; she negotiate these agreements by occupying space with her body in action and interventions. Line S. Karlström currently works on a project that broadens her queer standpoint to also include ideas of ecology and sustainability – in theory and practice. In a life-as-art project she merges these interests with investigations of companion species relationships, unadorned choreographies and domesticated erotics.

Line S. Karlström is a founding member of the performance group High Heel Sisters (2002-2007). In 2005 Karlström co-founded The YES! Association – an artist's association that aims to overthrow hierarchies connected to physical and mental ability, sexuality and class, male supremacy and ethnic supremacy within the art world.

Contact:
http://www.lineskykarlstrom.blogspot.com
Email: lineskarlstrom at hotmail.com

Selfportrait in Furs (Koko)
2009